Brazil's economic crisis in recent years has aggravated chronic social ills, placing the country among other nations with the highest degree of unbalanced distribution of land and wealth in the world. As a sad illustration of further social decay, the Brazilian Center for Childhood and Adolescence (CBIA) has recently estimated that there are about 500,000 girls who have turned to prostitution to earn a living. Some of these girls are as young as nine years old.
The prostitution of girls in Brazil is the direct consequence of years of economic recession, and the low status afforded to women in the country. Because women have a limited access to occupations and resources, they are the ones hardest hit during economic crises.
Since the 1960's, a massive wave of migration has occurred in Brazil. A large number of these migrants who come to the cities looking for work end up living in crowded slums. As the number of slum dwellers grow, so do the numbers of street children. Traditionally, the boys have been the ones more noticeable in the streets; however, as more extreme levels of poverty strike families and the family support system disintegrates, more girls have been forced into the streets. Journalist Gilberto Dimenstein, who has carried out extensive investigations of the lives of street children, suggests that poverty is the principal reason most girls are forced into prostitution. In his book, Girls of the Night, Dimenstein points out that some families force their own daughters into prostitution for food or additional income. "Poverty makes promiscuity look normal. Scenes such as the selling of daughters by their mothers and needle abortions, stop provoking shock and indignation. They become part of day to day life." Family problems, not unrelated to poverty, may also lead the girls to prostitute themselves. For instance, Dimenstein notes that the majority of the girls he interviewed come from broken homes. These girls faced the death of relatives, alcoholism, or sexual abuse in the home. He also notes that many girls denounced their stepfathers as their main abusers. In addition, traditional social mores may also lead the girls into the streets, as when girls lose their virginity, they are often rejected by their families. Thus, many girls see the streets and prostitution as a way to freedom from conflict and violence at home. Some girls are also fleeing boring work, and see in prostitution a way to earn more money and become more independent.
With the growth of the tourism industry, selling their bodies has become a way for poor girls to have access to the dollars of tourists. According to research done by the sociologist Marlene Vaz, with the support of UNICEF, in the city of Salvador, Bahia, young girls are brought to foreign ships that anchor by the Bahia de Todos os Santos. To avoid the scrutiny of the Federal Police, the girls head to the ships at night and leave just before dawn. According to the report, some agencies send photos of Brazilian girls to Germany, Switzerland, France, Italy. There, foreign tourists choose their companion for the days they will be staying in Salvador. The tourists pay the agency in advance in dollars.
Ana Vasconcelos is the founder of Casa de Passagem (Passage House), an organization doing pioneer work with prostitutes in the city of Recife, Pernambuco. She notes that as girls usually have few marketable skills, sex becomes the only avenue for survival. In a talk she gave in Mill Valley, California, Vasconcelos explained the lack of alternatives these young women have. "In my country the minimum wage is around $80 dollars a month. Sometimes a woman can get $200 dollars with a man that comes on a cruise ship... You have to pay rent. You have kids. You help your mother. How can you quit prostitution when you have much more money, and then survive with minimum wage? Most of these children barely know how to read and write."
In Girls of the Night, Dimenstein denounces the trafficking of girls who are forced to work as prostitutes in the Amazon region, especially in mining towns. He explains the system of debt bondage under which the girls are kept. At first, the girls are told of job openings, usually in a restaurant or a luncheonette, in faraway regions. Upon their arrival, the girls are informed they already owe the money for transportation, and can only leave after paying it. In addition, the girls have to pay rent for their room, and often receive perfumes and clothes from the owner of the brothel. Very often, the girls have no control over the money they make, as their clients pay directly to the owner of the brothel or night club for "the services" rendered. Diseases, such as malaria, are very common to the region, and when the girls get sick, and are unable to work, they have additional expenses with medication and food, making it more difficult to pay the "debt" which only increases.
In these places, the girls are stripped even further of any vestige of their human rights. On the trail of the trafficking of girls, Dimenstein encountered a brothel in the city of Imperatriz that auctioned virgin girls. He explains that as a new virgin arrives in the town, men come to the brothel and the auction of the girl takes place. Usually, sons of rich landowners are the ones to offer the highest bid and to gain the right to be the first.
Escaping from these isolated places, which very often can only be reached by plane or boat, becomes very difficult. The girls are kept under the constant threat of mistreatment and violence, and, in many instances, they find no protection from law officials. A 1992 article from the newspaper Folha de Sao Paulo denounced that in the mining town of Cuiu-Cuiu, in the state of Para, the police were receiving weekly "contributions" from owners of nightclubs keeping enslaved girls. According to the article the police were fully aware of the practices of the nightclubs, and even had a document signed by the police chief in which the names of the nightclub owners and the amount of money given by them were listed. There were also denunciations that the Military Police, following orders of night club owners, chased the victims who tried to escape from their captors, physically punishing them and even causing their death.
In large urban centers, police brutality against prostitutes is a routine practice. Usually the police arrest the girl, rape and release her. Vasconcelos denounces that some policemen have provoked miscarriages during arguments with girls in the street by kicking the girls in their stomach.
In the streets, the girls are also under the threat of disease. Vasconcelos suggests that the government shares the blame for the proliferation of diseases, especially of AIDS. She says that the girls in Recife know about the disease, usually through television, but have no way to avoid it. Vasconcelos points out that the government tends to scare people with the message of its campaign: "Be careful about AIDS. AIDS kills!" But at the same time, it does not distribute condoms, and Brazil is a country where condoms are expensive luxuries for those who are going hungry. It is important to note that social mores and the discomfort that adults have towards adolescent sexuality limit the kind of information and services offered to young women. This is an impediment to efforts that could prevent early pregnancies and the spread of sexually transmitted diseases among girls. Vasconcelos, during her first experiences working in social programs sponsored by the government of Pernambuco, took notice of the taboo surrounding the issue of prostitution. "The government did not want to work with girls. The government did not want to discuss sexuality. The government did not want to discuss prostitution."
The consequences of the negative attitudes that society has toward these girls are clearly reflected in their low sense of self-esteem that comes with the feeling of being rejected. The degree of low self-esteem and self-hatred is such that many girls respond to the general hostility against them by inflicting violence upon themselves. It is common for girls to cut themselves. This is a way to ask for people's attention. As Ana Vasconcelos points out, these acts of self-mutilation and suicide attempts are very often done around other people as a way to ask for help.
Due to the singularities that the experience of "being a girl" entails, there must be social programs specifically geared to meeting the needs of marginalized girls. In the city of Recife, Pernambuco, prostitutes find a refuge from the chaos of the outside world in the organization "Casa de Passagem," a meeting place where they can discuss the problems involved in "being a prostitute" with psychologists in private sections, and with other prostitutes in group sections. The organization also offers food and shelter for prostitutes, as well as trade classes.
"Casa de Passagem" has been recognized around the world for its innovative work with poor girls, being a potential "blueprint" model to replicate elsewhere. Self-empowerment is at the center of the organization's approach. The girls learn about their rights as children and as citizens. As Vasconcelos explains, they also learn about feminism, about women's rights and their potential as agents of social change. "You have to know that you are a citizen, that you have rights, that there is a constitution in this country, and it is up to anyone of us to make this constitution work."
Thus, at "Casa the Passagem" therapy occurs in a holistic way. While each individual experience, fear, and anxiety is shared with psychologists and other women, each girl is given the opportunity to "see" the "whole picture," as Ana Vasconcelos explains. "We begin to explain to them about history, how it comes to be, how we count on, one day something happening. So we give them an idea of life. They all become revolutionary. They all become involved in changing history."
PROSTITUTION D'ENFANT SUR L'ÉLÉVATION AU BRÉSIL
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
La crise économique du Brésil ces dernières années a aggravé des défectuosités sociales chroniques, plaçant le pays entre d'autres nations avec le degré le plus élevé de distribution non équilibrée de terre et de richesse dans le monde. Comme illustration triste davantage d'd'affaiblissement social, le centre brésilien pour l'enfance et l'adolescence (CBIA) a récemment estimé qu'il y a environ 500.000 filles qui se sont tournées vers la prostitution pour gagner une vie. Certaines de ces filles sont aussi jeunes que neuf années.
La prostitution des filles au Brésil est la conséquence directe des années de la récession économique, et le bas statut accordé aux femmes dans le pays. Puisque les femmes ont un accès limité aux métiers et aux ressources, elles sont celles le plus dur frappées pendant des crises économiques.
Depuis les années 60, une vague massive de migration s'est produite au Brésil. Un grand nombre de ces migrants qui viennent aux villes recherchant le travail finissent vers le haut de la vie à taudis serrés. Comme le nombre d'habitants de taudis se développent, faites ainsi les nombres d'enfants de rue. Traditionnellement, les garçons ont été ceux plus apparents dans les rues ; cependant, car des niveaux plus extrêmes de la pauvreté heurtent des familles et le système de soutien de famille se désagrège, plus de filles ont été forcées dans les rues. Le journaliste Gilberto Dimenstein, qui a effectué des investigations étendues sur les vies des enfants de rue, propose que la pauvreté soit la raison principale la plupart des filles sont obligatoire dans la prostitution. En son livre, les filles de la nuit, Dimenstein précise que quelques familles forcent leurs propres filles dans la prostitution pour la nourriture ou le revenu supplémentaire. « Normale de regard de promiscuité de marques de pauvreté. Scènes telles que la vente des filles par leurs avortements de mères et d'aiguille, choc d'arrêt et indignation de provocation. Ils deviennent une partie de la vie quotidienne. Les « problèmes de famille, non indépendants de la pauvreté, peuvent également mener les filles à se prostituer. Par exemple, Dimenstein note que la majorité des filles qu'il a interviewées venu des maisons cassées. Ces filles ont fait face à la mort des parents, de l'alcoolisme, ou de l'abus sexuel dans la maison. Il note également que beaucoup de filles ont dénoncé leurs pères en tant que leurs trompeuses principales. En outre, les mores sociaux traditionnels peuvent également mener les filles dans les rues, comme quand les filles perdent leur virginité, ils sont souvent rejetés par leurs familles. Ainsi, beaucoup de filles voient les rues et la prostitution comme manière à l'absence du conflit et de la violence à la maison. Quelques filles se sauvent également le travail ennuyeux, et voient dans la prostitution une manière de gagner plus d'argent et de devenir plus indépendantes.
Avec la croissance de l'industrie de tourisme, la vente de leurs corps est devenue une manière pour que les pauvres filles aient accès aux dollars de touristes. Selon la recherche faite par le sociologue Marlene Vaz, avec l'appui de l'UNICEF, dans la ville du salvador, le Bahia, de jeunes filles sont apportés aux bateaux étrangers qui ancrent par le Bahia de Todos os Santos. Pour éviter l'examen minutieux de la police fédérale, les filles se dirigent aux bateaux la nuit et partent juste avant l'aube. Selon le rapport, quelques agences envoient des photos des filles brésiliennes en Allemagne, Suisse, France, Italie. Là, les touristes étrangers choisissent leur compagnon pour les jours où ils resteront dans le salvador. Les touristes payent l'agence à l'avance en dollars.
Ana Vasconcelos est le fondateur de Casa de Passagem (Chambre de passage), une organisation effectuant le travail pionnier avec des prostituées dans la ville de Recife, Pernambuco. Elle note que car les filles ont habituellement peu de qualifications commercialisable, le sexe devient la seule avenue pour la survie. Dans un exposé qu'elle a présenté en vallée de moulin, la Californie, Vasconcelos a expliqué le manque de solutions de rechange ces jeunes femmes ont. « Dans mon pays le salaire minimum est autour $80 dollars par mois. Parfois une femme peut obtenir $200 dollars avec un homme qui vient sur un bateau de croisière… Vous devez payer le loyer. Vous avez des enfants. Vous aidez votre mère. Comment pouvez-vous stopper la prostitution quand vous avez beaucoup plus d'argent, et puis survivre avec le salaire minimum ? La plupart de ces enfants savent à peine lire et écrire. «
Dans les filles de la nuit, Dimenstein dénonce le trafic des filles qui sont forcées de travailler comme prostituées dans la région d'Amazone, particulièrement dans les mines les villes. Il explique le système du servage de dette sous lequel les filles sont gardées. Au début, les filles sont racontées des créations de nouveaux emplois, habituellement dans un restaurant ou un luncheonette, dans des régions lointaines. Sur leur arrivée, les filles sont au courant elles doivent déjà l'argent pour le transport, et peuvent seulement partir après le paiement de lui. En outre, les filles doivent payer le loyer leur pièce, et reçoivent souvent des parfums et des vêtements du propriétaire du bordel. Très souvent, les filles n'ont aucun contrôle de l'argent qu'elles font, car leurs clients payent directement au propriétaire du bordel ou à la boîte de nuit « les services » fournis. Les maladies, telles que la malaria, sont très communes à la région, et quand les filles tombent malades, et ne peuvent pas travailler, elles ont des dépenses additionnelles avec le médicament et la nourriture, la rendant plus difficile de payer la « dette » qui augmente seulement.
Dans ces endroits, les filles sont encore autres dépouillé de n'importe quel vestige de leurs droits de l'homme. Sur la traînée du trafic des filles, Dimenstein a rencontré un bordel dans la ville d'Imperatriz qui les filles vierges vendues aux enchères. Il explique que pendant qu'une nouvelle vierge arrive dans la ville, les hommes viennent au bordel et l'enchère de la fille a lieu. Habituellement, les fils des propriétaires fonciers riches sont ceux pour offrir l'offre la plus élevée et pour gagner la droite d'être les premiers.
S'échapper de ces endroits d'isolement, qui très souvent peuvent seulement être atteints en avion ou bateau, devient très difficile. Les filles sont gardées sous la menace constante du traitement et la violence, et, dans beaucoup de cas, elles ne trouvent aucune protection contre des fonctionnaires de loi. Un article 1992 du journal Folha De Sao Paulo a dénoncé cela dans la ville de extraction de Cuiu-Cuiu, dans l'état de Para., la police recevaient l'hebdomadaire « contributions » des propriétaires des boîtes de nuit gardant les filles asservies. Selon l'article la police se rendait entièrement compte des pratiques des boîtes de nuit, et égal a fait signer un document par la police en chef dans ce que les noms des propriétaires de boîte de nuit et le montant d'argent donné par eux ont été énumérés. Il y avait également des dénonciations que la police militaire, ordres suivants des propriétaires de boîte de nuit, a chassé les victimes qui ont essayé de s'échapper de leurs ravisseurs, physiquement les punissant et d'égaliser causer leur mort.
À de grands centres urbains, la brutalité de police contre des prostituées est une pratique courante. Habituellement la police arrête la fille, la viole et libère. Vasconcelos dénonce que quelques policiers ont provoqué des pertes pendant les arguments avec des filles dans la rue en donnant un coup de pied les filles dans leur estomac.
Dans les rues, les filles sont également sous la menace de la maladie. Vasconcelos suggère que le gouvernement partage le blâme pour la prolifération des maladies, particulièrement du SIDA. Elle dit que les filles dans Recife savent la maladie, habituellement par la télévision, mais n'ont aucune manière de l'éviter. Vasconcelos précise que le gouvernement tend à effrayer des personnes avec le message de sa campagne : « Fassiez attention au sujet du SIDA. Mises à mort de SIDA ! « Mais en même temps, il ne distribue pas des condoms, et le Brésil est un pays où les condoms sont les luxes chers pour ceux qui vont affamés. Il est important de noter que les mores sociaux et le malaise que les adultes ont vers la limite adolescente de sexualité le genre d'information et de services ont offert à de jeunes femmes. C'est un empêchement aux efforts qui pourraient empêcher des grossesses tôt et la diffusion des maladies sexuellement transmises parmi des filles. Vasconcelos, pendant son premier éprouve fonctionner dans des programmes sociaux commandités par le gouvernement de Pernambuco, a pris la notification du tabou entourant la question de la prostitution. « Le gouvernement n'a pas voulu fonctionner avec des filles. Le gouvernement n'a pas voulu discuter la sexualité. Le gouvernement n'a pas voulu discuter la prostitution. «
Les conséquences des attitudes négatives que la société a vers ces filles sont clairement reflétées dans leur bas sens de l'amour-propre qui vient avec le sentiment de l'rejet. Le degré de bas amour-propre et haine de soi est tel que beaucoup de filles répondent à l'hostilité générale contre eux en infligeant la violence sur elles-mêmes. Il est commun pour que les filles se coupent. C'est une manière de demander l'attention des personnes. Pendant qu'Ana Vasconcelos précise, ces actes des tentatives d'individu-mutilation et de suicide sont très souvent faits autour d'autres comme manière de demander l'aide.
En raison des singularités que l'expérience de « être une fille » nécessite, il doit y avoir des programmes sociaux spécifiquement adaptés à satisfaire les besoins des filles marginalisées. Dans la ville de Recife, Pernambuco, prostituées trouvent un refuge du chaos du monde extérieur dans l'organisation « Casa de Passagem, » un endroit de réunion où elles peuvent discuter les problèmes impliqués « en étant une prostituée » avec des psychologues dans les sections privées, et avec d'autres prostituées dans des sections de groupe. L'organisation offre également la nourriture et l'abri pour des prostituées, aussi bien que les classes commerciales.
« Casa de Passagem » a été identifiée autour du monde pour son travail innovateur avec de pauvres filles, étant un modèle potentiel de « modèle » à replier ailleurs. l'Individu-habilitation est au centre de l'approche de l'organisation. Les filles se renseignent sur leurs droites comme enfants et comme citoyennes. Pendant que Vasconcelos explique, ils se renseignent également sur le féminisme, au sujet des droits des femmes et de leur potentiel comme agents de changement social. « Vous devez savoir que vous êtes un citoyen, que vous avez des droits, qu'il y a une constitution dans ce pays, et il est jusqu'à n'importe qui de nous pour faire ce travail de constitution. »
Ainsi, thérapie chez « la maison Passagem » se produit d'une manière holistique. Tandis qu'une chaque expérience, crainte, et inquiétude individuelles est partagée avec des psychologues et d'autres femmes, chaque fille est donnée l'occasion « voient » « l'image entière, » comme Ana Vasconcelos explique. « Nous commençons à expliquer à eux au sujet de l'histoire, comment elle vient pour être, comment nous comptons dessus, quelque chose jour qui se produit. Ainsi nous leur donnons une idée de la vie. Ils tous deviennent révolutionnaires. Ils tous deviennent impliqués dans l'histoire changeante. «
PROSTITUCIÓN DEL NIÑO EN LA SUBIDA DEL BRASIL
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
La crisis económica del Brasil estos últimos años ha agravado las enfermedades sociales crónicas, colocando el país entre otras naciones con el grado más alto de distribución desequilibrada de la tierra y de la abundancia en el mundo. Como ilustración triste del decaimiento social adicional, el centro brasileño para la niñez y la adolescencia (CBIA) ha estimado recientemente que hay cerca de 500.000 muchachas que han dado vuelta a la prostitución para ganar una vida. Algunas de estas muchachas son tan jóvenes como nueve años.
La prostitución de muchachas en el Brasil es la consecuencia directa de años de la recesión económica, y el estado bajo producido a las mujeres en el país. Porque las mujeres tienen un acceso limitado a las ocupaciones y a los recursos, son las que está golpeadas lo más difícilmente posible durante crisis económicas.
Desde los años 60, una onda masiva de la migración ha ocurrido en el Brasil. Una gran cantidad de estos nómadas que vienen a las ciudades que buscan el trabajo terminan encima de vivir en los tugurios apretados. Como el número de los habitantes de los tugurios crece, haga tan los números de los niños de la calle. Tradicionalmente, los muchachos han sido los que está más sensibles en las calles; sin embargo, como niveles más extremos de la pobreza pulsan a familias y el sistema de ayuda de la familia se desintegra, han forzado a más muchachas en las calles. El periodista Gilberto Dimenstein, que ha realizado las investigaciones extensas de las vidas de los niños de la calle, sugiere que la pobreza sea la razón principal a la mayoría de las muchachas es forzado en la prostitución. En su libro, las muchachas de la noche, Dimenstein precisan que algunas familias fuerzan a sus propias hijas en la prostitución para el alimento o la renta adicional. “Mirada de la promiscuidad de las marcas de la pobreza normal. Escenas tales como la venta de hijas por sus abortos de las madres y de la aguja, el choque de la parada y la indignación que provocan. Se convierten en parte de vida cotidiana. Los “problemas de la familia, no sin relación a la pobreza, pueden también conducir a las muchachas a prostituirse. Por ejemplo, Dimenstein observa que la mayoría de las muchachas que él se entrevistó con venido de hogares quebrados. Estas muchachas hicieron frente a la muerte de parientes, del alcoholismo, o del abuso sexual en el hogar. Él también observa que muchas muchachas denunci a sus padrastros como sus abusadores principales. Además, los mores sociales tradicionales pueden también conducir a las muchachas en las calles, como cuando las muchachas pierden su virginity, ellos son rechazados a menudo por sus familias. Así, muchas muchachas ven las calles y la prostitución como manera a la libertad del conflicto y de la violencia en el país. Algunas muchachas también están huyendo el trabajo aburrido, y ven en la prostitución una manera de ganar más dinero y de llegar a ser más independientes.
Con el crecimiento de la industria del turismo, la venta de sus cuerpos se ha convertido en una manera para que las muchachas pobres tengan acceso a los dólares de turistas. Según la investigación hecha por el sociólogo Marlene Vaz, con la ayuda de la Unicef, en la ciudad del Salvador, Bahía, las muchachas jóvenes se trae a las naves extranjeras que anclan por la Bahía de Todos os Santos. Para evitar el escrutinio del policía federal, las muchachas dirigen a las naves en la noche y se van momentos antes de amanecer. Según el informe, algunas agencias envían las fotos de muchachas brasileñas a Alemania, Suiza, Francia, Italia. Allí, los turistas extranjeros eligen a su compañero para los días que permanecerán en el Salvador. Los turistas pagan la agencia por adelantado en dólares.
Ana Vasconcelos es el fundador de Casa de Passagem (casa) del paso, una organización que hace el trabajo pionero con las prostitutes en la ciudad de Recife, Pernambuco. Ella observa que como las muchachas tienen generalmente pocas habilidades comerciales, el sexo se convierte en la única avenida para la supervivencia. En una charla que ella dio en el valle del molino, California, Vasconcelos explicó la carencia de alternativas estas mujeres jóvenes tienen. “En mi país el salario mínimo es alrededor $80 dólares por mes. Una mujer puede conseguir a veces $200 dólares con un hombre que venga en una nave de travesía… Usted tiene que pagar alquiler. Usted tiene cabritos. Usted ayuda a su madre. ¿Cómo puede usted parar la prostitución cuando usted tiene mucho más dinero, y después sobrevivir con el salario mínimo? La mayor parte de estos niños saben apenas leer y escribir. “
En las muchachas de la noche, Dimenstein denunci traficar de las muchachas que se fuerzan trabajar como prostitutes en la región de Amazon, especialmente en ciudades que minan. Él explica el sistema del bondage de la deuda bajo el cual guardan a las muchachas. Al principio, dicen las muchachas de aberturas de trabajo, generalmente en un restaurante o un luncheonette, en regiones lejanas. Sobre su llegada, las muchachas son informadas ellas deben ya el dinero para el transporte, y pueden irse solamente después de pagarlo. Además, las muchachas tienen que pagar el alquiler su sitio, y reciben a menudo perfumes y las ropas del dueño del burdel. Muy a menudo, las muchachas no tienen ningún control sobre el dinero que hacen, pues sus clientes pagan directamente al dueño del club del burdel o de noche “los servicios” rendidos. Las enfermedades, tales como malaria, son muy comunes a la región, y cuando las muchachas consiguen enfermas, y no pueden trabajar, ellas tienen costos adicionales con la medicación y el alimento, haciéndola más difícil de pagar la “deuda” que aumenta solamente.
En estos lugares, las muchachas son incluso más futuras pelado de cualquier vestigio de sus derechos humanos. En el rastro de traficar de muchachas, Dimenstein encontró un burdel en la ciudad de Imperatriz que auctioned a muchachas virginales. Él explica que como una virgen nueva llega en la ciudad, los hombres vienen al burdel y ocurre la subasta de la muchacha. Generalmente, los hijos de terratenientes ricos son los que está para ofrecer la oferta más alta y para ganar la derecha de ser los primeros.
El escaparse de estos lugares aislados, que se pueden alcanzar muy a menudo solamente por el plano o el barco, llega a ser muy difícil. Guardan a las muchachas bajo amenaza constante del maltratamiento y la violencia, y, en muchos casos, ellas no encuentran ninguna protección contra funcionarios de la ley. Un artículo 1992 del periódico Folha de Sao Paulo denunci eso en la ciudad que minaba de Cuiu-Cuiu, en el estado de Párrafos, el policía recibía el semanario “contribuciones” de dueños de los nightclubs que guardaban a muchachas esclavizadas. Según el artículo el policía estaba completamente enterado de las prácticas de los nightclubs, y uniforme hizo que un documento fuera firmado por el policía principal en cuál fueron enumerados los nombres de los dueños del nightclub y la cantidad de dinero dada por ellos. Había también las denuncias que el policía militar, órdenes siguientes de los dueños del club de noche, persiguió a víctimas que intentaron escaparse de sus captores, físicamente castigándolos e igualar causar su muerte.
En centros urbanos grandes, la brutalidad del policía contra prostitutes es una práctica rutinaria. El policía arresta a muchacha, la viola y lanza generalmente. Vasconcelos denunci que algunos policías han provocado abortos durante discusiones con las muchachas en la calle golpeando a las muchachas con el pie en su estómago.
En las calles, las muchachas están también bajo amenaza de la enfermedad. Vasconcelos sugiere que el gobierno comparta la culpa para la proliferación de enfermedades, especialmente del SIDA. Ella dice que las muchachas en Recife saben sobre la enfermedad, generalmente a través de la televisión, pero no tienen ninguna manera de evitarla. Vasconcelos precisa que el gobierno tiende para asustar a gente con el mensaje de su campaña: “Tenga cuidado sobre SIDA. ¡Matanzas del SIDA! “Pero al mismo tiempo, no distribuye condones, y el Brasil es un país donde están lujos los condones costosos para los que vayan hambrientos. Es importante observar que los mores sociales y el malestar que los adultos tienen hacia límite adolescente de la sexualidad la clase de información y de servicios ofrecieron a las mujeres jóvenes. Esto es un impedimiento a los esfuerzos que podrían prevenir embarazos tempranos y la extensión de enfermedades sexual transmitidas entre muchachas. Vasconcelos, durante su primer experimenta el trabajar en los programas sociales patrocinados por el gobierno de Pernambuco, tomó el aviso del tabú que rodea la aplicación la prostitución. “El gobierno no deseó trabajar con las muchachas. El gobierno no deseó discutir sexualidad. El gobierno no deseó discutir la prostitución. “
Las consecuencias de las actitudes negativas que la sociedad tiene hacia estas muchachas se reflejan claramente en su sentido bajo de la autoestima que viene con la sensación de ser rechazado. El grado de autoestima y de self-hatred bajos es tal que muchas muchachas responden a la hostilidad general contra ellos infligiendo violencia sobre sí mismos. Es común para que las muchachas se corten. Esto es una manera de pedir la atención de la gente. Como Ana Vasconcelos precisa, estos actos de las tentativas de la uno mismo-mutilación y del suicidio se hacen muy a menudo alrededor de la gente como manera de pedir ayuda.
Debido a las singularidades que la experiencia de “ser una muchacha” exige, debe haber programas sociales engranados específicamente a resolver las necesidades de muchachas marginadas. En la ciudad de Recife, Pernambuco, prostitutes encuentra un refugio del caos del mundo exterior en la organización “Casa de Passagem,” un lugar de reunión en donde pueden discutir los problemas implicados en “ser prostitute” con los psicólogos en secciones privadas, y con otras prostitutes en secciones del grupo. La organización también ofrece el alimento y el abrigo para las prostitutes, así como las clases comerciales.
Han reconocido a “Casa de Passagem” alrededor del mundo para su trabajo innovador con las muchachas pobres, siendo un modelo potencial del “modelo” a replegar a otra parte. el Uno mismo-empowerment está en el centro del acercamiento de la organización. Las muchachas aprenden sobre las sus derechas como niños y como ciudadanos. Mientras que Vasconcelos explica, también aprenden sobre feminismo, sobre las derechas de las mujeres y su potencial como agentes del cambio social. “Usted tiene que saber que usted es un ciudadano, que usted tiene derechas, que hay una constitución en este país, y está hasta cualquier persona de nosotros para hacer este trabajo de la constitución. ”
Así, en “el Casa terapia del Passagem” ocurre de una manera holística. Mientras que cada experiencia, miedo, y ansiedad individuales se comparte con los psicólogos y otras mujeres, dan cada muchacha la oportunidad “ve” el “cuadro entero,” como Ana que Vasconcelos explica. “Comenzamos a explicar a ellos sobre historia, cómo viene ser, cómo contamos encendido, algo día que sucede. Tan les damos una idea de la vida. Todos llegan a ser revolucionarios. Todos llegan a estar implicados en historia que cambia. “
PROSTITUZIONE DEL BAMBINO SULL'AUMENTO NEL BRASILE
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
La crisi economica del Brasile negli ultimi anni ha aggravato i ills sociali cronici, disponenti il paese tra altre nazioni con l'più alto grado di distribuzione unbalanced di terra e di ricchezza nel mondo. Come illustrazione triste di ulteriore deperimento sociale, il centro brasiliano per l'infanzia e l'adolescenza (CBIA) recentemente ha valutato che ci sono circa 500.000 ragazze che si sono girate verso prostituzione per guadagnare una vita. Alcune di queste ragazze sono giovani quanto nove anni.
La prostituzione delle ragazze nel Brasile è la conseguenza diretta degli anni della recessione economica e la condizione bassa accordata alle donne nel paese. Poiché le donne hanno un accesso limitato alle occupazioni ed alle risorse, sono quelle colpite il duro durante le crisi economiche.
Dagli anni 60, un'onda voluminosa di espansione si è presentata nel Brasile. Tantissimi questi migranti che vengono alle città che cercano il lavoro si concludono sul vivere a slums ammucchiati. Come il numero di abitanti de slum si sviluppa, così faccia i numeri di bambini della via. Tradizionalmente, i ragazzi sono stati quei più notevoli nelle vie; tuttavia, poichè i livelli più estremi di povertà colpiscono le famiglie ed il sistema di supporto della famiglia si disintegra, più ragazze sono state forzate nelle vie. Il giornalista Gilberto Dimenstein, che ha effettuato le vaste indagini sulle vite dei bambini della via, suggerisce che la povertà è il motivo principale la maggior parte delle ragazze è forzato in prostituzione. In suo libro, le ragazze della notte, Dimenstein precisa che alcune famiglie forzano le loro proprie figlie in prostituzione per alimento o reddito supplementare. “Normale di sguardo di promiscuity di marche di povertà. Scene come vendere delle figlie dai loro aborti dell'ago e delle madri, dalla scossa di arresto e dal indignation di provocazione. Si trasformano in in parte di vita quotidiana. “I problemi della famiglia, non indipendenti da povertà, possono anche condurre le ragazze prostitute. Per esempio, Dimenstein nota che la maggior parte delle ragazze che ha intervistato venuto dalle sedi rotte. Queste ragazze hanno affrontato la morte dei parenti, dell'alcolismo, o dell'abuso sessuale nella sede. Inoltre nota che molte ragazze hanno denunciato i loro stepfathers come loro abusers principali. In più, i mores sociali tradizionali possono anche condurre le ragazze nelle vie, come quando le ragazze perdono il loro virginity, spesso sono rifiutati dalle loro famiglie. Quindi, molte ragazze vedono le vie e la prostituzione come senso alla libertà dal conflitto e dalla violenza nel paese. Alcune ragazze inoltre stanno fuggendo il lavoro noioso e vedono nella prostituzione un senso guadagnare più soldi e diventare più indipendenti.
Con lo sviluppo dell'industria di turismo, vendere i loro corpi si è trasformato in in un senso affinchè le povere ragazze abbia accesso ai dollari dei turisti. Secondo ricerca fatta dal sociologist Marlene Vaz, con il supporto del UNICEF, nella città di Salvador, la Bahia, ragazze giovani è portata alle navi straniere che ancorano dalla Bahia de Todos os Santos. Per evitare l'esame accurato della polizia federale, le ragazze dirigono alle navi alla notte e vanno appena prima l'alba. Secondo il rapporto, alcune agenzie trasmettono le foto delle ragazze brasiliane in Germania, Svizzera, Francia, Italia. Là, i turisti stranieri scelgono il loro compagno per i giorni che rimarranno in Salvador. I turisti pagano in anticipo l'agenzia nei dollari.
Ana Vasconcelos è il fondatore di Casa de Passagem (Camera) del passaggio, un'organizzazione che fa il lavoro pionieristico con i prostitutes nella città di Recife, Pernambuco. Nota che poichè le ragazze hanno solitamente poche abilità commerciabili, il sesso si trasforma in nell'unico viale per la sopravvivenza. In un esposto che ha presentato in valle del laminatoio, la California, Vasconcelos ha spiegato la mancanza di alternative queste donne giovani hanno. “Nel mio paese lo stipendio minimo è di intorno $80 dollari un il mese. A volte una donna può ottenere $200 dollari con un uomo che viene su una nave di crociera… Dovete pagare l'affitto. Avete capretti. Aiutate la vostra madre. Come potete rinunciare la prostituzione quando avete molto più soldi ed allora sopravvivere con lo stipendio minimo? La maggior parte di questi bambini sanno a mala pena leggere e scrivere. “
In ragazze della notte, Dimenstein denuncia il traffico delle ragazze che sono costrette a lavorare come prostitutes nella regione del Amazon, particolarmente nelle città estraenti. Spiega il sistema di bondage di debito sotto cui le ragazze sono mantenute. Inizialmente, le ragazze si dicono a delle aperture di lavoro, solitamente in un ristorante o in un luncheonette, nelle regioni faraway. Sul loro arrivo, le ragazze sono informed già devono i soldi per trasporto e possono andare soltanto dopo il pagamento esso. In più, le ragazze devono pagare l'affitto la loro stanza e spesso ricevono i profumi ed i vestiti dal proprietario del brothel. Molto spesso, le ragazze non hanno controllo sopra i soldi che fanno, poichè i loro clienti pagano direttamente al proprietario del brothel o al randello di notte “i servizi„ resi. Le malattie, quale malaria, sono molto comuni alla regione e quando le ragazze ottengono ammalate e non possono funzionare, hanno spese supplementari con il farmaco e l'alimento, rendente la più difficile pagare “il debito„ che aumenta soltanto.
In questi posti, le ragazze sono ancora ulteriore messo a nudo di tutto il vestige dei loro diritti dell'uomo. Sulla traccia del traffico delle ragazze, Dimenstein ha incontrato un brothel nella città di Imperatriz che auctioned le ragazze vergini. Spiega che mentre un nuovo virgin arriva nella città, gli uomini vengono al brothel e l'asta della ragazza avviene. Solitamente, i figli dei latifondisti ricchi sono quei per offrire l'più alta offerta e per guadagnare la destra essere i primi.
Fuoriuscendo da questi posti isolati, che possono essere raggiunti molto spesso soltanto in aereo o barca, diventa molto difficile. Le ragazze sono mantenute sotto la minaccia costante di maltrattamento e la violenza e, in molti casi, non trovano protezione dai funzionari di legge. Un articolo 1992 dal giornale Folha il de Sao Paulo ha denunciato quello nella città estraente di Cuiu-Cuiu, nel dichiarare di Paragrafi, la polizia stava ricevendo il settimanale “contributi„ dai proprietari dei nightclubs che mantengono le ragazze asservite. Secondo l'articolo la polizia era completamente informata delle pratiche dei nightclubs e perfino ha fatto firmare un documento dalla polizia principale in quale i nomi dei proprietari del nightclub e l'importo di soldi dato da loro sono stati elencati. Ci erano inoltre denunciations che la polizia militare, seguenti ordini dei proprietari del randello di notte, ha inseguito le vittime che hanno provato a fuoriuscire dai loro rapitori, fisicamente punendoli ed a perfino causare la loro morte.
Nelle grandi agglomerazioni urbane, il brutality della polizia contro i prostitutes è una prassi. Solitamente la polizia arresta la ragazza, colza e la libera. Vasconcelos denuncia che alcuni poliziotti hanno provocato i miscarriages durante le discussioni con le ragazze nella via dando dei calci alle ragazze in loro stomaco.
Nelle vie, le ragazze sono inoltre sotto la minaccia della malattia. Vasconcelos suggerisce che il governo ripartisce la colpa per la proliferazione delle malattie, particolarmente del AIDS. Dice che le ragazze in Recife sanno circa la malattia, solitamente tramite la televisione, ma non hanno senso evitarlo. Vasconcelos precisa che il governo tende a spaventare la gente con il messaggio della relativa campagna: “Faccia attenzione circa il AIDS. Uccisioni del AIDS! “Ma allo stesso tempo, non distribuisce i condoms ed il Brasile è un paese in cui i condoms sono lussi costosi per coloro che sta andando affamato. È importante notare che i mores sociali ed il disagio gli adulti che verso il limite adolescente di sexuality il genere di informazioni e di servizi hanno offerto alle donne giovani. Ciò è un impedimento agli sforzi che potrebbero impedire le gravidanze iniziali e la diffusione delle malattie sessualmente trasmesse fra le ragazze. Vasconcelos, durante il suo primo sperimenta funzionare nei programmi sociali promossi dal governo di Pernambuco, ha preso l'avviso del taboo che circonda l'emissione di prostituzione. “Il governo non ha desiderato funzionare con le ragazze. Il governo non ha desiderato discutere il sexuality. Il governo non ha desiderato discutere la prostituzione. “
Le conseguenze degli atteggiamenti negativi che la società ha verso queste ragazze sono riflesse chiaramente nel loro senso basso di self-esteem che viene con la sensibilità del rifiuto. Il grado di self-esteem e di self-hatred bassi è tale che molte ragazze rispondono all'ostilità generale contro di loro infliggendo la violenza su se stesso. È comune affinchè le ragazze si tagli. Ciò è un senso chiedere attenzione della gente. Come Ana Vasconcelos precisa, questi atti dei tentativi di suicide e di auto-mutilazione sono fatti molto spesso intorno alla gente come senso chiedere aiuto.
dovuto le singolarità che l'esperienza “in essere una ragazza„ richiede, ci devono essere programmi sociali specificamente adattati a soddisfare le esigenze delle ragazze marginate. Nella città di Recife, Pernambuco, prostitutes trova un rifugio dal caos del mondo esterno nell'organizzazione “Casa de Passagem,„ un punto d'incontro in cui possono discutere i problemi coinvolgere in “essere un prostitute„ con gli psicologi nelle sezioni riservate e con altri prostitutes nelle sezioni del gruppo. L'organizzazione inoltre offre l'alimento ed il riparo per i prostitutes, così come i codici categoria commerciali.
“Casa de Passagem„ è stato riconosciuto intorno al mondo per il relativo lavoro innovatore con le povere ragazze, essendo un modello potenziale “del modello„ da ripiegare altrove. il Auto-empowerment è al centro del metodo dell'organizzazione. Le ragazze imparano circa i loro diritti come bambini e come cittadini. Mentre Vasconcelos spiega, inoltre imparano circa feminism, circa i diritti delle donne ed il loro potenziale come agenti di cambiamento sociale. “Dovete sapere che siete un cittadino, che avete diritti, che ci è una costituzione in questo paese e spetta a chiunque di noi per fare questo lavoro di costituzione. „
Così, “il Casa terapia a Passagem„ si presenta in un senso holistic. Mentre ogni esperienza, timore ed ansia specifici è ripartita con gli psicologi ed altre donne, ogni ragazza è data l'occasione “vede„ “l'immagine intera,„ come Ana che Vasconcelos spiega. “Cominciamo a spiegare a loro circa storia, come viene essere, come contiamo sopra, qualcosa giorna che accade. Così diamo loro un'idea di vita. Tutti diventano rivoluzionari. Tutti sono implicati nella storia cambiante. “
KIND-PROSTITUTION AUF DEM AUFSTIEG IN BRASILIEN
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Brasiliens Wirtschaftskrise in den letzten Jahren hat die chronischen Sozialkranken verschlimmert und das Land unter anderen Nationen mit dem höchsten Grad der unausgeglichenen Verteilung des Landes und der Fülle in die Welt gelegt. Als traurige Abbildung des weiteren Sozialzerfalls, hat die brasilianische Mitte für Kindheit und die Adoleszenz (CBIA) vor kurzem geschätzt, daß es ungefähr 500.000 Mädchen gibt, die an Prostitution gewendet haben, um ein Leben zu erwerben. Einige dieser Mädchen sind so jung wie neun Jahre alt.
Die Prostitution der Mädchen in Brasilien ist die direkte Konsequenz von Jahren der ökonomischen Rezession und der niedrige Status, der zu den Frauen im Land geleistet wird. Weil Frauen ein mit eingeschränktem Zugriff zu den Besetzungen und zu den Betriebsmitteln haben, sind sie die, die stark während der Wirtschaftskrisen geschlagen werden.
Seit den sechziger Jahren ist eine massive Welle der Migration in Brasilien aufgetreten. Viele diese Wanderer, die zu den Städte kommen, die nach Arbeit suchen, werden herauf das Leben in gedrängten Elendsvierteln fertig. Wie die Zahl Elendsviertelbewohnern wachsen, tun Sie so die Zahlen Straße Kindern. Traditionsgemäß sind die Jungen die gewesen, die in den Straßen wahrnehmbarer sind; jedoch da extremere Niveaus der Armut Familien anschlagen und das Familie Unterstützungssystem sich auflöst, sind mehr Mädchen in die Straßen gezwungen worden. Journalist Gilberto Dimenstein, der umfangreiche Untersuchungen der Leben der Straße Kinder durchgeführt hat, schlägt, daß Armut der Hauptgrund ist, die meisten Mädchen sind Zwangs in Prostitution vor. In seinem Buch unterstreicht Mädchen der Nacht, Dimenstein, daß einige Familien ihre eigenen Töchter in Prostitution für Nahrung oder Nebeneinkommen zwingen. „Armutmarken Promiscuity-Blick Normal. Szenen wie das Verkaufen der Töchter durch ihre Mutter- und Nadelabtreibungen, Enderregenden Schlag und Protest. Sie werden Teil tägliches Leben. „Die Familie Probleme, nicht ohne Bezug zur Armut, können die Mädchen prostitute auch führen. Zum Beispiel merkt Dimenstein, daß die Majorität der Mädchen, die er gekommen von defekten Häusern interviewte. Diese Mädchen stellten den Tod der Verwandter, des Alkoholismus oder des sexuellen Mißbrauches im Haus gegenüber. Er merkt auch, daß viele Mädchen ihre Stepfathers als ihre Hauptverführer denunzierten. Zusätzlich können traditionelle Sozialmores die Mädchen in die Straßen auch führen, wie, wenn Mädchen ihr virginity verlieren, sie werden zurückgewiesen häufig von ihren Familien. So sehen viele Mädchen die Straßen und die Prostitution als Weise zur Freiheit vom Konflikt und von der Gewalttätigkeit zu Hause. Einige Mädchen fliehen auch langweilige Arbeit, und sehen in Prostitution eine Weise, mehr Geld zu erwerben und unabhängiger zu werden.
Mit dem Wachstum der Tourismusindustrie, ihre Körper ist zu verkaufen eine Weise geworden, damit arme Mädchen Zugang zu den Dollar Touristen haben. Entsprechend der Forschung, die vom Soziologen Marlene Vaz, mit der Unterstützung von UNICEF, in der Stadt von Salvador erfolgt ist, werden Bahia, junge Mädchen zu den fremden Schiffen geholt, die durch das Bahia de Todos os Santos befestigen. Um die Nachforschung der Bundespolizei zu vermeiden, gehen die Mädchen zu den Schiffen nachts voran und verlassen kurz vor Dämmerung. Entsprechend dem Report schicken einige Agenturen Fotos der brasilianischen Mädchen nach Deutschland, die Schweiz, Frankreich, Italien. Dort wählen fremde Touristen ihren Begleiter für die Tage, die sie im Salvador bleiben werden. Die Touristen zahlen die Agentur im voraus in den Dollar.
Ana Vasconcelos ist der Gründer von Casa de Passagem (Durchgang Haus), eine Organisation, die Pionierarbeit mit Prostituierteen in der Stadt von Recife, Pernambuco erledigt. Sie merkt, daß, da Mädchen normalerweise wenige vermarktungsfähige Fähigkeiten haben, Geschlecht die einzige Allee für überleben wird. In einem Gespräch, das sie in der Mühlsenke, Kalifornien, Vasconcelos gab, erklärte den Mangel an Alternativen diese jungen Frauen haben. „In meinem Land beträgt der minimale Lohn herum $80 Dollar ein Monat. Manchmal kann eine Frau $200 Dollar mit einem Mann erhalten, der kommt auf ein Kreuzfahrtschiff… Sie müssen Miete zahlen. Sie haben Zicklein. Sie helfen Ihrer Mutter. Wie können Sie Prostitution beendigen, wenn Sie viel mehr Geld haben, und mit minimalem Lohn dann überleben? Die meisten diesen Kindern können kaum lesen und schreiben. „
In den Mädchen der Nacht, Dimenstein kündigt das Handeln der Mädchen, die gezwungen werden, als Prostituiertee in der Amazonas Region zu arbeiten, besonders in gewinnenstädten. Er erklärt das System der Schuldknechtschaft, unter dem die Mädchen gehalten werden. Anfangs werden die Mädchen von den Joböffnungen, normalerweise in einer Gaststätte oder in einem luncheonette, in den faraway Regionen erklärt. Nach ihrer Ankunft sind die Mädchen sie verdanken bereits das Geld für Transport und können nur gehen informiert, nachdem sie ihn gezahlt haben. Zusätzlich müssen die Mädchen Miete für ihren Raum zahlen und empfangen häufig Duftstoffe und Kleidung vom Inhaber des Bordells. Sehr häufig, haben die Mädchen keine Steuerung über dem Geld, das sie verdienen, da ihre Klienten Inhaber des Bordells oder dem Nachtclub direkt für „die übertragenen Dienstleistungen“ zahlen. Krankheiten, wie Malaria, sind für die Region und sehr allgemein wenn die Mädchen krank werden, und sind nicht imstande zu arbeiten, sie haben zusätzliche Unkosten mit der Medikation und Nahrung und bilden sie schwieriger, die „Schuld“ zu zahlen, die sich nur erhöht.
In diesen Plätzen sind die Mädchen jedes möglichen vestige ihrer menschlichen Rechte abgestreiftes sogar weiteres. Auf der Spur des Handelns der Mädchen, traf Dimenstein ein Bordell in der Stadt von Imperatriz an, die reine Mädchen versteigerte. Er erklärt, daß, während eine neue Jungfrau in der Stadt ankommt, Männer zum Bordell kommen und versteigerte des Mädchens stattfindet. Normalerweise sind Söhne der reichen Grundbesitzer die, zum des höchsten Angebots anzubieten und des Rechtes zu gewinnen, die ersten zu sein.
Das Entgehen von diesen lokalisierten Plätzen, die mit Fläche oder dem Boot sehr häufig nur erreicht werden können, wird sehr schwierig. Die Mädchen werden unter der konstanten Drohung der Mißhandlung gehalten und Gewalttätigkeit und in vielen Fällen sie finden keinen Schutz vor Gesetzbeamten. Ein Artikel 1992 vom Zeitung Folha De Sao-Paulo kündigte den in der gewinnenstadt von Cuiu-Cuiu, im Zustand von Punkten, die Polizei empfingen Wochenzeitung „Beiträge“ von den Inhabern der Nachtklube, die versklavte Mädchen halten. Entsprechend dem Artikel berücksichtigte die Polizei die Praxis der Nachtklube völlig, und gleichmäßig ließ ein Dokument von der Polizei unterzeichnen, die hauptsächlich ist in, welchem die Namen der Nachtklubinhaber und die Menge des Geldes gegeben von ihnen verzeichnet wurden. Es gab auch Kündigungen, denen die militärische Polizei, folgende Aufträge der Nachtclubinhaber, die Opfer jagte, die, von ihren Fängern zu entgehen versuchten und physikalisch sie bestraften und das Verursachen ihres Todes zu glätten.
In den großen städtischen Mitten sind Polizei-Brutalitäten gegen Prostituiertee Routineüblich. Normalerweise hält die Polizei das Mädchen fest, raubt und befreit sie. Vasconcelos kündigt, daß einige Polizisten Fehlschläge während der Argumente mit Mädchen in der Straße erregt haben, indem sie die Mädchen in ihrem Magen traten.
In den Straßen sind die Mädchen auch unter der Drohung der Krankheit. Vasconcelos schlägt, daß die Regierung die Schuld für die starke Verbreitung von Krankheiten teilt, besonders von AIDS vor. Sie sagt, daß die Mädchen in Recife in der Krankheit, normalerweise durch Fernsehen auskennen, aber keine Weise haben, sie zu vermeiden. Vasconcelos unterstreicht, daß die Regierung neigt, Leute mit der Anzeige seiner Kampagne zu erschrecken: „Geben Sie über AIDS acht. AIDS-Tötungen! „Aber gleichzeitig, verteilt er nicht Kondome, und Brasilien ist ein Land, in dem Kondome kostspieliger Luxus für die sind, die hungrig gehen. Es ist wichtig, zu merken, daß Sozialmores und die Unannehmlichkeit, denen Erwachsene in Richtung zur jugendlichen Sexualitätbegrenzung die Art der Informationen und der Dienstleistungen haben, jungen Frauen anboten. Dieses ist eine Behinderung zu den Bemühungen, die frühe Schwangerschaften und die Verbreitung der sexuell übertragenen Krankheiten unter Mädchen verhindern konnten. Vasconcelos, während ihres ersten erfährt, in den Sozialprogrammen zu arbeiten, die durch die Regierung von Pernambuco gefördert werden, nahm Nachricht des Tabus, welches die Ausgabe der Prostitution umgibt. „Die Regierung wollte nicht mit Mädchen arbeiten. Die Regierung wollte nicht Sexualität besprechen. Die Regierung wollte nicht Prostitution besprechen. „
Die Konsequenzen der negativen Haltung, die Gesellschaft in Richtung zu diesen Mädchen hat, werden offenbar in ihrer niedrigen Richtung von Self-esteem reflektiert, der mit dem Gefühl von zurückgewiesen werden kommt. Der Grad des niedrigen Self-esteem und des Eigenhasses ist so, daß viele Mädchen auf die allgemeine Feindseligkeit gegen sie reagieren, indem sie Gewalttätigkeit nach selbst zufügen. Es ist allgemein, damit Mädchen sich schneiden. Dieses ist eine Weise, um Aufmerksamkeit der Leute zu bitten. Wie Ana Vasconcelos unterstreicht, sind diese Taten Selbst-verstümmelung und Selbstmordder versuche sehr häufig um die Leute als Weise, um Hilfe zu bitten erfolgt.
Wegen der Eigenheiten, die die Erfahrung „des Seins ein Mädchen“ zur Folge hat, muß es die Sozialprogramme geben, die spezifisch zum Erfüllen der Bedürfnisse der marginalized Mädchen übersetzt werden. In der Stadt von Recife, finden Pernambuco, Prostituiertee einen Schutz vom Chaos der äußeren Welt in der Organisation „Casa de Passagem,“ ein Treffpunkt, in dem sie die Probleme besprechen können, die beim „Sein ein Prostituiertees“ mit Psychologen in private Abschnitte mit einbezogen werden, und mit anderen Prostituierteen in den Gruppe Abschnitten. Die Organisation bietet auch Nahrung und Schutz für Prostituiertee, sowie Geschäftskategorien an.
„Casa de Passagem“ ist um die Welt für seine erfinderische Arbeit mit armen Mädchen erkannt worden und ein mögliches „anderwohin zu wiederholen Blaupause“ Modell gewesen. Selbst-Ermächtigung ist in der Mitte der Annäherung der Organisation. Die Mädchen erlernen über ihre Rechte als Kinder und als Bürger. Während Vasconcelos erklärt, erlernen sie auch über den Feminismus, über Rechte der Frauen und ihr Potential als Mittel der Sozialänderung. „Sie müssen wissen, daß Sie ein Bürger sind, daß Sie Rechte haben, daß es eine Beschaffenheit in diesem Land gibt, und es ist bis zu jedermann von uns, zum dieser Beschaffenheitarbeit zu bilden. “
Folglich, „tritt Casa beim Passagem“ Therapie in einer holistic Weise auf. Während jede einzelne Erfahrung, Furcht und Angst mit Psychologen und anderen Frauen geteilt wird, wird jedem Mädchen die Gelegenheit „sehen“ die „vollständige Abbildung,“ als Ana gegeben, den Vasconcelos erklärt. „Wir fangen an, ihnen über Geschichte zu erklären, wie sie kommt, wie wir an zählen, zu sein eintägiges geschehendes etwas. So geben wir ihnen eine Idee des Lebens. Alle sie werden revolutionär. Alle sie werden in ändernder Geschichte beteiligt. „
PROSTITUIÇÃO DA CRIANÇA NA ASCENSÃO EM BRASIL
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
A crise econômica de Brasil em anos recentes aggravated os mais sociais crônicos, colocando o país entre outras nações com o grau o mais elevado de distribuição desequilibrada da terra e riqueza no mundo. Como uma ilustração sad de uma deterioração social mais adicional, o centro Brazilian para a infância e o Adolescence (CBIA) têm estimado recentemente que há aproximadamente 500.000 meninas que giraram para a prostituição para ganhar uma vida. Algumas destas meninas são tão novas quanto nove anos velho.
A prostituição das meninas em Brasil é a conseqüência direta dos anos do recession econômico, e o status baixo tido recursos para às mulheres no país. Porque as mulheres têm um acesso limitado às ocupações e aos recursos, são essas batidas o mais duramente durante crises econômicas.
Desde os 1960's, uma onda maciça da migração ocorreu em Brasil. Um grande número estes emigrantes que vêm às cidades que procuram o trabalho terminam acima de viver em slums aglomerados. Como o número de moradores do slum cresce, faça assim os números de crianças da rua. Tradicional, os meninos foram esses mais visíveis nas ruas; entretanto, porque uns níveis mais extremos da pobreza golpeiam famílias e o sistema de sustentação da família disintegrates, mais meninas foram forçadas nas ruas. O Journalist Gilberto Dimenstein, que realizou investigações extensivas das vidas de crianças da rua, sugere que a pobreza é a razão principal a maioria de meninas é forçado na prostituição. Em seu livro, as meninas da noite, Dimenstein indicam que algumas famílias forçam suas próprias filhas na prostituição para o alimento ou a renda adicional. Da “normal do olhar da promiscuidade dos makes pobreza. Cenas tais como vender das filhas por seus abortions das mães e da agulha, por choque do batente e pelo indignation provocando. Transformam-se parte da vida do dia a dia. Da “os problemas família, nao unrelated à pobreza, podem também conduzir às meninas prostitute. Por exemplo, Dimenstein anota que a maioria das meninas que entrevistou vindo dos repousos quebrados. Estas meninas enfrentaram a morte dos parentes, do alcoholism, ou do abuso sexual no repouso. Anota também que muitas meninas denounced seus padrastos como seus abusadores principais. Além, os mores sociais tradicionais podem também conduzir às meninas nas ruas, como quando as meninas perdem seu virginity, eles são rejeitados frequentemente por suas famílias. Assim, muitas meninas vêem as ruas e a prostituição como uma maneira à liberdade do conflito e a violência no repouso. Algumas meninas estão fujindo também o trabalho aborrecido, e vêem na prostituição uma maneira ganhar mais dinheiro e tornar-se mais independentes.
Com o crescimento da indústria do tourism, vender seus corpos transformou-se uma maneira para que as meninas pobres tenham o acesso aos dólares dos turistas. De acordo com a pesquisa feita pelo sociologist Marlene Vaz, com a sustentação da UNICEF, na cidade do Salvador, Baía, meninas novas é trazida aos navios extrangeiros que escoram pela Baía de Todos ósmio Santos. Para evitar o scrutiny das polícias federais, as meninas dirigem aos navios na noite e saem imediatamente antes do alvorecer. De acordo com o relatório, algumas agências emitem fotos de meninas Brazilian a Germany, Switzerland, France, Italy. Lá, os turistas extrangeiros escolhem seu companheiro para os dias onde estarão permanecendo no Salvador. Os turistas pagam a agência adiantado nos dólares.
Ana Vasconcelos é o founder de Casa de Passagem (casa) da passagem, uma organização que faz o trabalho pioneiro com os prostitutes na cidade de Recife, Pernambuco. Anota que porque as meninas têm geralmente poucas habilidades marketable, o sexo se transforma a única avenida para a sobrevivência. Em uma conversa que deu no vale do moinho, Califórnia, Vasconcelos explicou a falta das alternativas estas mulheres novas têm. “Em meu país o salário mínimo é ao redor $80 dólares um o mês. Às vezes uma mulher pode começar $200 dólares com um homem que venha em um navio de cruzeiro… Você tem que pagar o aluguel. Você tem miúdos. Você ajuda a sua mãe. Como pode você parar a prostituição quando você tem muito mais dinheiro, e então sobreviver com salário mínimo? A maioria destas crianças sabem mal ler e escrever. “
Nas meninas da noite, Dimenstein denounces traficar das meninas que são forçadas a trabalhar como prostitutes na região de Amazon, especialmente em cidades minando. Explica o sistema do bondage do débito sob que as meninas são mantidas. No início, as meninas são ditas de aberturas de trabalho, geralmente em um restaurante ou em um luncheonette, em regiões faraway. Em cima de sua chegada, as meninas são informed elas devem já o dinheiro para o transporte, e podem somente sair após ter pagado o. Além, as meninas têm que pagar o aluguel por seu quarto, e recebem frequentemente perfumes e roupa do proprietário do brothel. Muito frequentemente, as meninas não têm nenhum controle sobre o dinheiro que fazem, porque seus clientes pagam diretamente ao proprietário do brothel ou ao clube de noite “pelos serviços” rendidos. As doenças, tais como a malária, são muito comuns à região, e quando as meninas começam doentes, e são incapazes de trabalhar, elas têm despesas adicionais com o medication e o alimento, fazendo a mais difícil de pagar o “débito” que aumenta somente.
Nestes lugares, as meninas são mesmo mais adicionais descascado de todo o vestige de suas direitas humanas. Na fuga de traficar das meninas, Dimenstein encontrou um brothel na cidade de Imperatriz que auctioned meninas virgens. Explica que enquanto uma virgem nova chega na cidade, os homens vêm ao brothel e o auction da menina ocorre. Geralmente, os filhos de latifundiários ricos são esses para oferecer a oferta a mais elevada e para ganhar a direita ser os primeiros.
Escapar-se destes lugares isolados, que muito frequentemente podem somente ser alcançados pelo plano ou pelo barco, torna-se muito difícil. As meninas são mantidas sob a ameaça constante do mau trato e a violência, e, em muitos exemplos, não encontram nenhuma proteção dos oficiais da lei. Um artigo 1992 do jornal Folha de Sao Paulo denounced aquele na cidade minando de Cuiu-Cuiu, no estado de Parágrafos, as polícias recebia o semanário “contribuições” dos proprietários dos nightclubs que mantêm meninas enslaved. De acordo com o artigo as polícias estavam inteiramente cientes das práticas dos nightclubs, e uniforme teve um original assinado pelas polícias principais em qual os nomes dos proprietários do nightclub e a quantidade de dinheiro dada por eles foram alistados. Havia também os denunciations que as polícias militares, seguintes ordens de proprietários do clube de noite, perseguiram as vítimas que tentaram se escapar de seus captores, fisicamente punindo os e nivelar causar sua morte.
Em centros urbanos grandes, o brutality das polícias de encontro aos prostitutes é uma prática rotineira. Geralmente as polícias prendem a menina, violam-na e liberam-n. Vasconcelos denounces que alguns polícias provocaram miscarriages durante argumentos com as meninas na rua retrocedendo as meninas em seu estômago.
Nas ruas, as meninas estão também sob a ameaça da doença. Vasconcelos sugere que o governo compartilha da culpa para o proliferation das doenças, especialmente do AIDS. Diz que as meninas em Recife sabem sobre a doença, geralmente através da televisão, mas não têm nenhuma maneira a evitar. Vasconcelos indica que o governo tende a scare povos com a mensagem de sua campanha: “Tenha cuidado sobre o AIDS. Matanças do AIDS! “Mas ao mesmo tempo, não distribui condoms, e Brasil é um país onde os condoms sejam luxos caros para aqueles que estão indo com fome. É importante anotar que os mores sociais e o discomfort que os adultos têm para o limite adolescente do sexuality o tipo da informação e dos serviços ofereceram às mulheres novas. Este é um impediment aos esforços que poderiam impedir gravidezes adiantadas e a propagação de doenças sexually transmitidas entre meninas. Vasconcelos, durante seu primeiro experimenta trabalhar nos programas sociais patrocinados pelo governo de Pernambuco, fêz exame da observação do tabu que cerca a introdução da prostituição. “O governo não quis trabalhar com meninas. O governo não quis discutir o sexuality. O governo não quis discutir a prostituição. “
As conseqüências das atitudes negativas que a sociedade tem para estas meninas são refletidas claramente em seu sentido baixo do self-esteem que vem com o sentimento de ser rejeitado. O grau de self-esteem e de self-hatred baixos é tal que muitas meninas respondem à hostilidade geral de encontro a eles inflicting a violência em cima dse. É comum para que as meninas cortem-se. Esta é uma maneira pedir atenção do pessoa. Como Ana Vasconcelos indica, estes atos de tentativas da self-mutilação e do suicide são feitos muito frequentemente em torno dos povos como uma maneira pedir ajuda.
Devido aos singularities que a experiência de “ser uma menina” envolve, deve haver uns programas sociais engrenados especificamente a encontrar-se com as necessidades de meninas marginalizadas. Na cidade de Recife, Pernambuco, prostitutes encontra um refúgio do caos do mundo exterior na organização “Casa de Passagem,” um lugar de reunião onde possam discutir os problemas envolvidos em “ser um prostitute” com os psicólogos em seções confidenciais, e com outros prostitutes em seções do grupo. A organização oferece também o alimento e o abrigo para prostitutes, as well as as classes de comércio.
“Casa de Passagem” foi reconhecido em torno do mundo para seu trabalho inovativo com meninas pobres, sendo um modelo potencial do “blueprint” a replicate em outra parte. o Self-empowerment está no centro da aproximação da organização. As meninas aprendem sobre suas direitas como crianças e como cidadãos. Enquanto Vasconcelos explica, aprendem também sobre o feminismo, sobre direitas das mulheres e seu potencial como agentes da mudança social. “Você tem que saber que você é um cidadão, que você tem direitas, que há um constitution neste país, e é até qualquer um de nós para fazer este trabalho do constitution. ”
Assim, “o Casa terapia no Passagem” ocorre em uma maneira holística. Quando cada experiência, medo, e ansiedade individuais forem compartilhados com os psicólogos e as outras mulheres, cada menina está dada a oportunidade “vê” “o retrato inteiro,” como Ana que Vasconcelos explica. “Nós começamos a explicar-lhes sobre a história, como vem ser, como nós contamos sobre, algo dia que acontece. Assim nós damos-lhes uma idéia da vida. Todos tornam-se revolucionários. Todos tornam-se involvidos na história em mudança. “
BARNPROSTITUTION PÅ LÖNEFÖRHÖJNINGEN I BRASILIEN
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Brasilien har ekonomiska kris förvärrat under senare år kroniska sociala ills som förlägger landet bland andra nationer med den högsta graden av obalanserad fördelning av landet och rikedom i världen. Som en ledsen illustration av mer ytterligare samkväm förfaller, centrerar brasilianen för barndom, och tonårstid (CBIA) har för en tid sedan beräknat att det finns omkring 500.000 flickor som har vänt till prostitution för att tjäna ett uppehälle. Några av dessa flickor är så unga som nio gammala år.
Prostitutionen av flickor i Brasilien är riktaföljden av år av den ekonomiska nedgången och den låga statusen som has råd med till kvinnor i landet. Därför att kvinnor har ett inskränkt att ta fram till ockupationar och resurser, är de de den mest hårda hiten under ekonomiska kriser.
Efter 60-tal vinkar har ett massivt av flyttning uppstått i Brasilien. Ett stort nummer av dessa migranter, som kommer till städerna som söker efter arbete, avslutar upp att bo i fullsatt slums. Gör numrerar av gatabarn, som numrera av sluminvånare växer, så. Traditionellt har pojkarna varit de som är märkbarare i gatorna; emellertid som mer ytterlighet jämnar av armodslagfamiljer, och familjservicesystemet desintegrerar, har mer flickor tvingats in i gatorna. Journalisten Gilberto Dimenstein, som har burit ut omfattande utredningar av liven av gatabarn, föreslår, att armod är rektor, resonerar mest flickor tvingas in i prostitution. I his boka, flickor av natten, pekar Dimenstein ut att några familjer tvingar deras egna döttrar in i prostitution för mat eller extra inkomst. ”Det normala för look för armodmakespromiscuity. Platser liksom sälja av döttrar vid deras fostrar, och visaraborter, att provocera för stopp chockar och harm. De blir delen av dagen till dagliv. ”Kan familjproblem som inte är unrelated till armod, också leda flickorna för att prostituera sig. För anföra som exempel, Dimenstein noterar att majoriteten av flickorna som han intervjuade kommet från brutna hem. Dessa flickor vände mot döden av släktingar, alkoholism eller sexuellt övergrepp i hemmet. Han noterar också att många flickor skarpt kritisera deras styvfarer som deras huvudsakliga misshandlare. I tillägg kan den traditionella sociala sedvänjor också leda flickorna in i gatorna, som, när flickor förlorar deras virginity, dem kasseras ofta av deras familjer. Således ser många flickor gatorna och prostitutionen som a långt till frihet från konflikt och våld hemma. Några flickor flyr också tråkigt arbete och ser i prostitution a långt för att tjäna mer pengar och för att bli mer oberoende.
Med tillväxten av turismbranschen förkroppsligar att sälja som är deras, har blivet a långt för att fattiga flickor ska ha att ta fram till dollarna av turister. Enligt forskning som göras av sociologen Marlene Vaz, med servicen av UNICEF, i staden av Salvador, kommas med Bahia, ung flicka till utländska ships som ankrar vid Bahiaen de Todos OS Santos. För att undvika scrutinyen av den federala polisen, head lämnar flickorna till shipsna på natten och precis för gryning. Enligt rapporten överför några byråer foto av brasilianska flickor till Tysklandet, Schweitz, Frankrike, Italien. Där väljer utländska turister deras följe för dagarna som de ska blir i Salvador. Turisterna betalar byrån i förskott i dollar.
Ana Vasconcelos är grundaren av Casa de Passagem (passagehuset), en organisation som gör banbrytande arbete med skökor i staden av Recife, Pernambuco. Hon noterar att, som flickor har vanligt få säljbar expertis, könsbestämma blir den enda avenyn för överlevnad. I ett samtal gav sig hon mal in dalen, Kalifornien, Vasconcelos förklarade bristen av alternativ som dessa unga kvinnor har. ”I mitt land är den minimum timpenningen omkring $80 dollar per månad. Ibland kan en kvinna få $200 dollar med en man som kommer på en kryssningship…, Du måste att betala hyra. Du har ungar. Du hjälper ditt att fostra. Hur kan du avsluta prostitution, när du har mycket mer pengar, och därefter fortleva med den minimum timpenningen? Mest av dessa barn vet knappt hur man läser och skriver. ”
I flickor av natten, Dimenstein skarpt kritisera människohandeln av flickor, som tvingas för att fungera som skökor i amasonregionen, speciellt i att bryta towns. Han förklarar systemet av skuldträldom som flickorna hålls under. Först berättas flickorna av jobböppningar, vanligt i en restaurang eller en luncheonette, i långväga regioner. På deras ankomst är flickorna informed dem varar skyldig redan pengarna för trans. och kan endast lämna, når de har betalat det. I tillägg måste mottar flickorna att betala hyra för deras rum och ofta dofter och kläder från ägaren av bordellen. Mycket ofta, har flickorna inget att kontrollera över pengarna som de gör, som deras beställare betalar direkt till ägaren av bordellen, eller nattklubben för ”servar” framfört. Sjukdomar liksom malaria, är mycket vanligt till regionen, och, när flickorna får sjuka, och är oförmögna att fungera, dem har extra uppta som omkostnad med läkarbehandlingen och mat, danande det som är svårare att betala ”skulden” som endast förhöjningar.
I dessa förlägger, flickorna är avriven även mer ytterligare av någon vestige av deras mänsklig rättighet. På slingan av människohandeln av flickor mötte Dimenstein en bordell i staden av Imperatriz som auktionerade bort jungfruliga flickor. Han förklarar att, som en ny oskuld ankommer i townen, manar kommer till bordellen och auktionen av flickan äger rum. Vanligt är sons av rika landägare de som erbjuder det högsta anbud och som rakt till når vara första.
Att fly från isolerade dessa förlägger, som mycket ofta kan endast nås av plant eller fartyget, blir mycket svårt. Flickorna hålls under det konstant hot av mistreatment, och våld och, i många anföra som exempel, de finner inget skydd från lagrepresentanter. 1992 som artikeln från tidningen Folha de Sao Paulo skarpt kritisera det i den bryta townen av Cuiu-Cuiu, i det statligt av Para, polisen, var hälerivecko”bidrag” från ägare av nattklubbar som håller förslavade flickor. Enligt artikeln som polisen var fullständigt medveten av, övar av nattklubbarna och even hade ett dokument att undertecknas av polismästaren som namnger i av nattklubbägarna, och mängd pengar som gavs av dem, listades. Det fanns också fördömanden, som den militära polisen, beställer efter av nattklubbägare som jagades offren som försökte till flykten från deras captors och fysiskt att bestraffa dem och even att orsaka deras död.
I stort stads- centrerar, polisbrutalitet mot skökor är ett rutinmässigt övar. Vanligt våldtar frigör polisgripandet flickan, och henne. Vasconcelos skarpt kritisera att några polisar har provocerat missfall under argument med flickor i gatan genom att sparka flickorna i deras mage.
I gatorna är flickorna också under hot av sjukdomen. Vasconcelos föreslår, att regeringen delar klander för spridningen av sjukdomar, speciellt av BISTÅR. Hon något att säga, som flickorna i Recife vet om sjukdomen, vanligt till och med televisionen, men, har inget långt som undviker den. Vasconcelos pekar ut att regeringen ansar för att skrämma folk med meddelandet av dess aktion: ”Var försiktig BISTÅR omkring. BISTÅR bytar! ”Men samtidigt, fördelar den inte kondomar, och Brasilien är ett land var kondomar är dyra lyxar för de, som går hungriga. Det är viktigt att notera, att den sociala sedvänjor och förorsaka obehag, som vuxen människa har in mot tonårs- sexualitet begränsar sorten av information och servar erbjudet till unga kvinnor. Detta är ett hindrar till försök som kunde förhindra tidig sorthavandeskap och spridningen av könssjukdomar bland flickor. Vasconcelos under hennes första erfar arbetet i sociala program som sponsras av regeringen av Pernambuco, tog märker av tabut som omger utfärda av prostitution. ”Önskade regeringen inte att fungera med flickor. Regeringen önskade inte att diskutera sexualitet. Regeringen önskade inte att diskutera prostitution. ”
Reflekteras följderna av negationinställningarna, som samhälle har in mot dessa flickor, klart i deras låga avkänning av self-esteem som kommer med känslan av kassering. Graden av låg self-esteem och self-hatred är sådan att många flickor reagerar till den allmänna hostiliteten mot dem genom att tillfoga våld på dem. Det är vanligt för att flickor ska klippa sig. Detta är a långt som ska frågas för folkets uppmärksamhet. Som Ana Vasconcelos pekar ut, agerar dessa av själv-stympning, och självmordförsök göras mycket ofta runt om annat folk som a långt att fråga för hjälp.
Tack vare måste singularitiesna, som erfara av ”att vara en flicka” medför, där vara sociala program som utrustas specifikt till möte av behoven av marginalized flickor. I staden av Recife finner Pernambuco, skökor en fristad från kaosen av världen utanför i organisationen ”Casa de Passagem,” förlägger ett möte var de kan diskutera de involverade problemen i ”att vara en sköka” med psykologer i privat delar upp, och med andra skökor i grupp delar upp. Organisationen erbjuder också mat och skydd för skökor, såväl som handel klassificerar.
”Har Casa de Passagem” känts igen runt om världen för dess innovativa arbete med fattiga flickor och att vara en potentiell ”ritning” modellerar för att reproducera någon annanstans. Själv-bemyndigande är på centrera av organisationen att närma sig. Flickorna lärer om deras rätter som barn och som medborgare. Som Vasconcelos förklarar, lärer de också om feminism, om kvinna rätter och deras potentiellt som medel av social ändring. ”Måste du att veta att du är en medborgare, att du har rätter, att det finns en konstitution i detta land, och det är upp till någon av oss som gör denna konstitution att fungera. ”
Thus, på ”uppstår casaen Passagemen” terapi i ett holistic långt. Fördriva varje individ erfar, fruktar, och ångest delas med psykologer, och andra kvinnor, varje flicka ges tillfället ”ser” ”det helt föreställa,”, som Ana Vasconcelos förklarar. ”Börjar vi att förklara till dem om historia, hur den kommer att vara, hur vi räknar på, dag något som händer. Så ger vi dem en idé av liv. Alla de blir revolutionära. Alla de blir involverade i ändrande historia. ”,
ПРОСТИТУЦИЯ РЕБЕНКА НА ПОДЪЕМЕ В БРАЗИЛИЮ
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Економичюеский кризис Бразилии in recent years усугублял хронических социальных больноев, устанавливая страну среди других наций с самым высоким STEPENью неуравновешенного распределения земли и богатства в мире. Как унылая иллюстрация более дополнительного социального спада, бразильский центр для детства и отрочество (CBIA) недавн оценивали что около 500.000 девушок которые поворачивали к проституции для того чтобы заработать прожитие. Некоторые из этих девушок как молоды как 9 лет старых.
Проституцией девушок в Бразилии будет сразу последствием лет хозяйственной рецессии, и низким состоянием позволянным к женщинам в стране. Потому что женщины имеют лимитированный доступ к занятиям и ресурсам, они одними наиболее крепко ударенными во время економичюеских кризисов.
С 1960's, массивнейшая волна переселения происходила в Бразилии. Большое количество этих переселенцев приходят к городам ища работа кончаются вверх по жить в ых трущобах. По мере того как число dwellers трущобы растет, так сделайте числи детей улицы. Традиционно, мальчики одними более заметными в улицах; однако, по мере того как более весьма уровни скудости поражают семей и система поддержки семьи дезинтегрирует, больше девушок принуждались в улицы. Журналист Gilberto Dimenstein, которое уносило обширные исследования жизней детей улицы, предлагает что скудостью будет главным образом причина большинств девушок forced в проституцию. В его книге, девушки ночи, Dimenstein point out что некоторые семьи принуждают их собственных дочей в проституцию для еды или дополнительного дохода. «Нормальный взгляда promiscuity моделей скудости. Места such as продавать дочей их выкидышами матей и иглы, ударом стопа провоцируя и негодованием. Они будет частью day to day жизни. «Проблемы семьи, unrelated к скудости, могут также вести девушок проституировать. For instance, Dimenstein замечает что большинство девушок, котор он интервьюировал после того как он от сломленных домов. Эти девушки смотрели на смерть родственников, пьянства, или сексуального злоупотребления в доме. Он также замечает что много девушок денонсировали их stepfathers как их GLAVNые abusers. In addition, традиционные социальные mores могут также вести девушок в улицы, как когда девушки теряют их virginity, они часто излучены их семьями. Таким образом, много девушок видят улицы и проституцию как дорога к свободе от конфликта и расправы дома. Некоторые девушки также исчезают сверлильная работа, и видят в проституции дорогу заработать больше деньг и стать независимоее.
С ростом индустрии туризма, продавать их тела стал дорогой для плохих девушок иметь доступ к долларам туристов. Согласно исследованию сделанному sociologist Марлен Vaz, с поддержкой UNICEF, в городе Salvador, Баха, молодые девушки принесена к чужим кораблям которые ставят на якорь Бахой de Todos осмием Santos. Для избежания вникновения федеральных полиций, девушки возглавляют к кораблям на ноче и выходят just before рассвет. Согласно рапорту, некоторые агенства посылают фотоих бразильских девушок к Германии, Швейцарии, Франции, Италии. Там, иностранные туристы выбирают их товарища на дни, котор они будут оставаться в Salvador. Туристы оплачивают агенство заранее в долларах.
Ана Vasconcelos будет основателем Casa de Passagem (дома) прохода, организации делая пионерскую работу с проститутками в городе Recife, Pernambuco. Она замечает что по мере того как девушки обычно имеют немногие сбытовые искусства, секс будет единственным бульваром для выживания. В беседе, котор она уступала долина стана, California, Vasconcelos объяснил отсутсвие алтернатив эти молодые женщины имеют. «В моей стране минимальная зарплаты вокруг $80 долларов месяц. Иногда женщина может получать $200 долларов с человеком приходит на круизное судно… Вы должны оплатить ренту. Вы имеете малышей. Вы помогаете вашей мати. Как можете вы прекратить проституцию когда вы имеете очень больше деньг, и после этого выдержать с минимальная зарплаты? Большой часть из этих детей чуть-чуть умеет как прочитать и написать. «
В девушках ночи, Dimenstein денонсирует торговать девушок которые принуждаются работать как проститутки в OBLASTи Амазонкы, специально в минируя городках. Он объясняет систему кабалы задолженности под девушки сдержаны. Во-первых, девушки сказаны открытия вакансии, обычно в трактире или luncheonette, в faraway зонах. На их прибытии, девушки informed они уже задолжают деньг для перевозки, и могут только выйти после оплачивать ее. In addition, девушки должны оплатить ренту для их комнаты, и часто получают духи и одежды от предпринимателя борделя. Очень часто, девушки не имеют никакое управление над деньг, котор они зарабатывают, по мере того как их клиенты оплачивают сразу к предпринимателю борделя или ночному клубу для «представленных обслуживаний». Заболевания, such as малария, очень общие к зоне, и когда девушки получают больными, и неспособны работать, они имеют сверхплановые расходы при лекарство и еда, делая ее трудно оплатить «задолженность» которая только увеличивает.
В этих местах, девушки раздетые даже дальнейшие любого vestige их прав человека. На тропке торговать девушок, Dimenstein столкнулось бордель в городе Imperatriz который auctioned виргинские девушки. Он объясняет что по мере того как новый virgin приезжает в городок, люди приходят к борделю и аукцион девушки осуществляет. Обычно, сынки землевладельцев богатые люди одними для того чтобы предложить самую высокую заявку и приобрести право быть первыми.
Избегать от этих изолированных мест, которые очень часто могут только достигнуться плоскостью или шлюпкой, будет очень трудным. Девушки сдержаны под постоянн угрозой mistreatment и расправа, и, in many instances, они не находят никакое предохранение от должностных лиц закона. Статья 1992 от газеты Folha de Sao Paulo денонсировала то в минируя городке Cuiu-Cuiu, в положении Para, полиции получала еженедельник «вклады» от предпринимателей nightclubs держа порабощенных девушок. Согласно статье полиции были полностью учитывая практик nightclubs, и ровно имел документ быть подписанным полициями главными в были перечислены имена предпринимателей nightclub и сумма денег, котор дали они. Были также доносы военная полиция, following заказы предпринимателей ночного клуба, погнало жертв которые попытались избеубежать от их captors, физическ репрессирующ их и выровнять причинять их смерть.
В больших урбанизированных центрах, бесчинства полиции против проституток будет по заведенному порядку практика. Обычно полиции арестовывают девушку, насилуют и выпускают ее. Vasconcelos денонсирует что некоторые полицейскии провоцировали miscarriages во время аргументов с девушками в улице путем пинать девушок в их животе.
В улицах, девушки находятся также под угрозой заболевания. Vasconcelos предлагает что правительство делит поричание для пролиферации заболеваний, специально AIDS. Она говорит что девушки в Recife знают о заболевании, обычно через телевидение, но не имеют никакую дорогу избежать ее. Vasconcelos point out что правительство клонит вспугнуть людей с сообщением своей кампании: «Быть осторожным о AIDS. Убийства AIDS! «Но в то же самое время, он не распределяет презервативы, и Бразилия будет страной где презервативы будут дорогими роскошами для тех которые идут голодными. Важно заметить что социальные mores и дискомфорт взрослые имеют к отроческому пределу sexuality вроде информацию и обслуживания предложили к молодым женщинам. Это будет impediment к усилиям смогли предотвратить предыдущие стельности и распространение сексуальн переданных заболеваний среди девушок. Vasconcelos, во время ее первого испытывает работать в социальных программах спонсированных правительством Pernambuco, приняло извещение taboo окружая вопрос проституции. «Правительство не хотело работать с девушками. Правительство не хотело обсудить sexuality. Правительство не хотело обсудить проституцию. «
Последствия недоброжелательных отношений общество имеет к этим девушкам ясно отражены в их низком чувстве самоуважения приходит с ощупыванием быть излученным. STEPENь низких самоуважения и self-hatred такое что много девушок отвечают к вообще враждебности против их путем inflicting расправа на себе. Оно обще для девушок для того чтобы отрезать. Это будет дорога ask for внимание людей. По мере того как Ана Vasconcelos point out, эти поступки попыток собственн-увечья и суицида очень часто сделаны вокруг людях по мере того как дорога ask for помощь.
Из-за сингулярностей опытом «быть девушка» повлечет, должно быть социальные программы специфически зацепленные к отвечать потребностямы marginalized девушок. В городе Recife, Pernambuco, проститутки находит убежище от беспорядка внешнего мира в организации «Casa de Passagem,» место встречи где они могут обсудить проблемы, котор включили в «быть проституткой» с psychologists в приватные разделы, и с другими проститутками в разделах группы. Организация также предлагает еду и укрытие для проституток, также, как trade типы.
«Casa de Passagem» вокруг мира для своей новаторской работы с плохими девушками, был потенциальной моделью «светокопии», котор нужно скопировать в другом месте. Собственная личность-empowerment находится на центре подхода к организации. Девушки учат о их правах как дети и как граждане. По мере того как Vasconcelos объясняет, они также учат о феминизме, о правах женщин и их потенциале как вещества социального изменения. «Вы должны знать что вы будете гражданином, что вы имеете права, что будет конституция в этой стране, и она до любого из нас для того чтобы сделать эту работу конституции. »
Таким образом, на «Casa терапия Passagem» происходит в holistic дороге. Пока каждые индивидуальные опыт, страх, и тревожность поделены с psychologists и другими женщинами, дают каждой девушке возможность «видит» «все изображение,» как Ана, котор Vasconcelos объясняет. «Мы начинаем объяснять к им о истории, как она приходит быть, как мы подсчитываем дальше, дн что-то случаясь. Так мы даем им идею жизни. Они все будут революционными. Они все будут involved в изменяя истории. «
DE PROSTITUTIE VAN HET KIND OP DE STIJGING VAN BRAZILIË
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Heeft de economische crisis van Brazilië de laatste jaren chronische sociale tegenslagen verergerd, die het land onder andere naties met de hoogste graad van uit zijn evenwicht gebrachte distributie van land en rijkdom plaatsen in de wereld. Als droevige illustratie van verder sociaal bederf, hebben het Braziliaanse Centrum voor Kinderjaren en de Adolescentie (CBIA) onlangs geschat dat er ongeveer 500.000 meisjes zijn die aan prostitutie hebben gedraaid om het leven te verdienen. Sommige van deze meisjes zijn zo jong negen jaar oud.
De prostitutie van meisjes in Brazilië is het directe gevolg van jaren van economische recessie, en de lage status die aan vrouwen in het land wordt veroorloofd. Omdat de vrouwen een beperkte toegang tot beroepen en middelen hebben, zijn zij de degenen hardste klap tijdens economische crisissen.
Sinds de jaren '60, is een massieve golf van migratie in Brazilië voorgekomen. Een groot aantal deze migranten die aan de steden die het werkeind zoeken omhoog levend in overvolle krottenwijken komen. Aangezien het aantal krottenwijkbewoners groeit, doe dat de aantallen straatkinderen. Traditioneel, zijn de jongens de merkbaarder in de straten geweest; nochtans, aangezien meer extreme niveaus van armoede families slaan en het systeem van de familiesteun desintegreert, zijn meer meisjes gedwongen in de straten. De journalist Gilberto Dimenstein, die uitgebreide onderzoeken van het leven van straatkinderen heeft uitgevoerd, stelt voor dat de armoede de belangrijkste reden is de meeste meisjes in prostitutie worden gedwongen. In zijn boek, Meisjes van de Nacht, wijst Dimenstein erop dat sommige families hun eigen dochters in prostitutie voor voedsel of extra inkomen dwingen. De „armoede maakt normaal promiscuïteit kijken. De scènes zoals het verkopen van dochters door hun moeders en naaldabortussen, houden op irritant schok en verontwaardiging. Zij worden een deel van het leven van dag tot dag. De „problemen van de familie, niet niet verwant aan armoede, kunnen de meisjes tot prostituee ook leiden zelf. Bijvoorbeeld, merkt Dimenstein op dat de meerderheid van de meisjes die hij gekomen uit gebroken huizen heeft geïnterviewde. Deze meisjes zagen de dood van verwanten, alcoholisme, of seksueel misbruik in het huis onder ogen. Hij merkt ook op dat vele meisjes hun stiefvaders als hun hoofdmisbruikers aan de kaak stelden. Bovendien kunnen traditionele sociale mores de meisjes in de straten ook leiden, zoals wanneer de meisjes hun maagdelijkheid verliezen, zij vaak door hun families worden verworpen. Aldus, thuis zien vele meisjes de straten en de prostitutie als manier aan vrijheid van conflict en geweld. Sommige meisjes vluchten ook boring werk, en zien in prostitutie een manier om meer geld te verdienen en onafhankelijker te worden.
Met de groei die van de toerismeindustrie, is hun organismen een manier voor slechte meisjes geworden om toegang tot de dollars van toeristen te hebben verkoopt. Volgens onderzoek dat door de socioloog Marlene Vaz, met de steun van UNICEF, in de stad van Salvador, Bahia wordt gedaan, worden de jonge meisjes gebracht aan buitenlandse schepen die door Bahia DE Todos os Santos verankeren. Om het nauwkeurige onderzoek van de Federale Politie te vermijden, leiden de meisjes aan de schepen bij nacht en vlak vóór dageraad weg te gaan. Volgens het rapport, verzenden sommige agentschappen foto's van Braziliaanse meisjes naar Duitsland, Zwitserland, Frankrijk, Italië. Daar, kiezen de buitenlandse toeristen hun metgezel voor de dagen zij in Salvador zullen blijven. De toeristen betalen vooraf het agentschap in dollars.
Ana Vasconcelos is de stichter van Casa DE Passagem (het Huis van de Passage), een organisatie die het pionierswerk met prostituees in de stad van Recife, Pernambuco doet. Zij merkt op dat aangezien de meisjes gewoonlijk weinig verkoopbare vaardigheden hebben, het geslacht de enige weg voor overleving wordt. In een bespreking die zij in de Vallei van de Molen, Californië heeft gegeven, verklaarde Vasconcelos het gebrek aan alternatieven deze jonge vrouwen hebben. „In mijn land is het minimumloon rond $80 dollars per maand. Soms kan een vrouw $200 dollars met een man krijgen die op een cruiseschip… komt U moet huur betalen. U hebt jonge geitjes. U helpt uw moeder. Hoe kunt u ophouden met prostitutie wanneer u veel meer geld, hebt en dan met minimumloon overleeft? Het grootste deel van deze kinderen weten nauwelijks het te lezen en te schrijven. „
In Meisjes van de Nacht, stelt Dimenstein het handel drijven van meisjes aan de kaak die om als prostituees in het gebied van Amazonië, vooral in mijnbouwsteden worden gedwongen te werken. Hij verklaart het systeem van schuldbondage waaronder de meisjes worden gehouden. Eerst, worden de meisjes ingelicht over baanopeningen, gewoonlijk in een restaurant of luncheonette, in afgelegen gebieden. Op hun aankomst, zijn de meisjes geïnformeerdc zij reeds het geld voor vervoer, verschuldigd zijn en slechts na het betalen van het kunnen weggaan. Bovendien moeten de meisjes huur betalen voor hun ruimte, en vaak parfums en kleren van de eigenaar van brothel ontvangen. Zeer vaak, hebben de meisjes geen controle over het geld dat zij hebben gemaakt, aangezien hun cliënten aan de eigenaar van brothel of de nacht rechtstreeks club voor de „teruggegeven diensten“ betalen. De ziekten, zoals malaria, zijn zeer gemeenschappelijk voor het gebied, en wanneer de meisjes ziek, worden en niet kunnen werken, hebben zij extra uitgaven die met medicijn en voedsel, het moeilijker maken om de „schuld“ te betalen die slechts stijgt.
In deze plaatsen, zijn de meisjes nog verder gestript van om het even welke vestige van hun rechten van de mens. Op de sleep van het handel drijven van meisjes, ontmoette Dimenstein brothel in de stad van Imperatriz die maagdelijke meisjes veilde. Hij verklaart dat aangezien nieuw Virgin in de stad aankomt, de mensen aan brothel komen en de veiling van het meisje plaatsvindt. Gewoonlijk, zijn de zonen van rijke landowners degenen om het hoogste bod aan te bieden en het recht te bereiken te zijn de eerste.
Ontsnappen van deze geïsoleerdee plaatsen, die zeer vaak slechts door vliegtuig of boot kunnen worden bereikt, wordt zeer moeilijk. De meisjes worden gehouden onder de constante bedreiging van mishandeling en het geweld, en, in vele gevallen, zij vinden geen bescherming tegen wetsambtenaren. Een artikel van 1992 van de krant Folha DE aan de kaak gesteld Sao Paulo dat in de mijnbouwstad van cuiu-Cuiu, in de staat van Paragraaf, de politie wekelijkse „bijdragen“ van eigenaars van nightclubs ontving die verslaafde meisjes houden. Volgens het artikel was de politie zich volledig bewust van de praktijken van nightclubs, en had zelfs een document dat door de politieleider wordt ondertekend waarin de namen van de nightclub eigenaars en de hoeveelheid geld die door hen wordt gegeven vermeld waren. Er waren ook denunciations dat de Militaire Politie, na orden van de eigenaars van de nachtclub, de slachtoffers achtervolgde die probeerden om van hun overweldigers te ontsnappen die, fysisch hen straffen en zelfs hun dood veroorzaken.
In grote stedelijke centra, politie is brutality tegen prostituees een routinepraktijk. Gewoonlijk arresteert de politie het meisje, verkracht en bevrijdt haar. Vasconcelos stelt aan de kaak dat sommige politieagenten mislukkingen tijdens argumenten met meisjes in de straat door de meisjes in hun maag te schoppen hebben veroorzaakt.
In de straten, zijn de meisjes ook onder de bedreiging van ziekte. Vasconcelos stelt voor dat de overheid de schuld voor de proliferatie van ziekten, vooral van AIDS deelt. Zij zegt dat de meisjes in Recife van de ziekte, gewoonlijk door televisie op de hoogte zijn, maar geen manier hebben om het te vermijden. Vasconcelos wijst erop dat de overheid neigt om mensen met het bericht van zijn campagne te doen schrikken: „Zorgvuldig ben over AIDS. Het doden van AIDS! „Maar tezelfdertijd verdeelt het geen condoms, en Brazilië is een land waar condoms dure luxe voor zij zijn die hongerig gaan. Het is belangrijk om op te merken dat sociale mores en het ongemak die de volwassenen naar adolescentiesexuality hebben het soort informatie beperken en de diensten die aan jonge vrouwen wordt aangeboden. Dit is een beletsel aan inspanningen die vroege zwangerschappen en de verspreiding van seksueel overgebrachte ziekten onder meisjes konden verhinderen. Vasconcelos, tijdens haar eerste ervaringen die in sociale programma's werken die door de overheid van Pernambuco worden gesponsord, nam bericht van taboo die de kwestie van prostitutie omringt. De „overheid wilde niet met meisjes werken. De overheid wilde geen sexuality bespreken. De overheid wilde geen prostitutie bespreken. De „
gevolgen van de negatieve houdingen die de maatschappij naar deze meisjes heeft worden duidelijk weerspiegeld in hun lage betekenis van zelfrespect die met het gevoel van wordt verworpen komt. De graad van lage zelfrespect en zelf-haat is dusdanig dat vele meisjes aan de algemene vijandigheid tegen hen door geweld op zich op te leggen antwoorden. Het is gemeenschappelijk voor meisjes om te snijden. Dit is een manier om om de aandacht van mensen te vragen. Zoals Ana Vasconcelos wijst op, worden deze handelingen van zelf-verminking en zelfmoordpogingen zeer vaak rond andere mensen als manier gedaan om om hulp te vragen.
wegens de bijzonderheden die de ervaring om „een meisje“ te zijn met zich meebrengt, moeten er sociale programma's zijn die specifiek aan het voldoen aan van de behoeften van uitgesloten meisjes worden aangepast. In de stad van Recife, Pernambuco, vinden de prostituees een toevluchtsoord van de chaos van de buitenwereld in de organisatie „Casa DE Passagem,“ een vergaderingsplaats waar zij de problemen betrokken bij „het zijn een prostituee“ met psychologen in privé secties, en met andere prostituees in groepssecties kunnen bespreken. De organisatie biedt voedsel en ook schuilplaats voor prostituees, evenals handelsklassen aan.
„Casa DE Passagem is“ elders erkend rond de wereld voor zijn innovatief werk met slechte meisjes, die een potentieel „blauwdruk“ model aan herhaling zijn. Het zelf-empowerment is op het centrum van de benadering van de organisatie. De meisjes leren over hun rechten als kinderen en als burgers. Zoals Vasconcelos verklaart, leren zij ook over feminism, over de rechten van vrouwen en hun potentieel als agenten van sociale verandering. „U moet weten dat u een burger bent, dat u rechten hebt, dat er een grondwet in dit land is, en het is aan iedereen van ons dit grondwetswerk te maken. “
Zo, bij „Casa“ therapie Passagem komt op een holistic manier voor. Terwijl elke individuele ervaring, vrees, en de bezorgdheid met psychologen en andere vrouwen worden gedeeld, wordt elk meisje geboden de kans het „gehele beeld „om te zien“,“ zoals Ana Vasconcelos verklaart. „Wij beginnen te verklaren aan hen over geschiedenis, hoe het, hoe wij tellen, één dag komt te zijn iets het gebeuren. Zo geven wij hen een idee van het leven. Zij allen worden revolutionair. Zij allen worden betrokken bij veranderende geschiedenis. „
طفلة بغاء على الإرتفاع في برازيل
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
برازيل قد فاقم [إكنوميك كريسس] [إين رسنت رس] شرور مزمنة اجتماعيّة, يضع البلد بين أخرى أمم مع الدرجة [هيغست] من توزيع [أونبلنسد] من أرض وثروة في العالم. كصورة إيضاحيّة حزينة من إنحلال بعيد اجتماعيّة, يقدّم المركز برازيليّة لطفولة ومراهقة ([كبيا]) يتلقّى مؤخّرا أنّ هناك حوالي 500,000 بنات الذي قد التفت إلى بغاء أن يكسب معيشة. بعض من هذا بنات مثل شابّة بما أنّ تسعة [ير ولد].
البغاء البنات في برازيل النتيجة مباشرة سنون من فترة ركود اقتصاديّة, والوضع منخفضة يمكن إلى نساء في البلاد. لأنّ نساء يتلقّون منفذة محدودة إلى احتلال وموردات, هم الأحد [هردست] يضرب أثناء [إكنوميك كريسس].
منذ ال 1960, قد وقع موجة ضخمة هجرة في برازيل. ينهي [ا لرج نومبر وف] هذا مهاجرات الذي يأتي إلى المدائن يفتّش عمل فوق يعيش في يحتشد حيّ الفقراء. أتمّت بما أنّ الرقم من حيّ الفقراء ساكنات ينمو, هكذا الأرقام من شارع أطفال. تقليديّا, قد كان الفتى الأحد أكثر جدير بالملاحظة في الشوارع; مهما, بما أنّ أكثر مستويات متطرّفة فقر يصيبون أسرات والأسرة دعم نظامة يفتّت, أجبرت كثير بنات يتلقّى يكون داخل الشوارع. يقترح صحفية [جلبرتو] [ديمنستين], الذي قد وفى تحقيقات واسعة من الحيوات من شارع أطفال, أنّ فقر السبب رئيسيّة كثير بنات قسريّة داخل بغاء. في كتابه, يشير بنات من الليلة, [ديمنستين] أنّ بعض أسرات يجبرون هم خاصّة ابنة داخل بغاء لطعام أو [أدّيأيشنل ينكم]. "فقر صنع تجاور نظرة معدل. مشاهد مثل ال يبيع من ابنة ب هم أمهات وإبرة إجهاضات, موقف يستثير صدمة وحالة سخط. هم يصبحون جزء من حياة يوميّة. "أسرة مشاكل, لا لا صلة له ب إلى فقر, يمكن أيضا قدت البنات أن تعاطى البغاءبنفسي. [فور ينستنس], يلاحظ [ديمنستين] أنّ الأغلبية من البنات هو قابل يأتي من منازل مكسورة. واجه هذا بنات الموت من قريبات, إدمان, أو سوء جنسيّة في المنزل. هو أيضا يلاحظ أنّ شجب كثير بنات زوج الأمّهم كمعتدياتهم رئيسيّة. [إين دّيأيشن], عادات تقليديّة اجتماعيّة يمكن أيضا قدت البنات داخل الشوارع, بما أنّ عندما يخسر بنات بتولتهم, هم غالبا رفضت بأسراتهم. لذلك, يرى كثير بنات الشوارع وبغاء كطريق إلى حرية من نزاع وعنف [أت هوم]. يهرب بعض بنات أيضا عمل مملّة, ويرى في بغاء طريق أن يكسب كثير مال وأصبحت أكثر مستقلّة.
مع الحالة نموّ من السياحة صناعة, قد أصبح يبيع أجسامهم طريق لبنات فقيرة أن يتلقّى منفذة إلى الدولارات السائحات. وفقا ل بحث يتمّ بالعالم اجتماع [مرلن] [فز], مع الدعم ال [أونيسف], في المدينة الالسلفادور, أحضرت [بهيا], بنات شابّة إلى سفن أجنبيّة أنّ يرسو ب [بهيا] [د] [تودوس] [أس] [سنتوس]. أن يتفادى التدقيق من الشرطة فيديراليّة, يترأّس البنات إلى السفن في ليلة ويترك [جوست بفور] فجر. وفقا ل التقرير, يرسل بعض وكالات صور من بنات برازيليّة إلى ألمانيا, سويسرا, فرنسا, إيطاليا. هناك, يختار سائحات أجنبيّة رفيقتهم للأيام هم كنت سيبقون في السلفادور. يدفع السائحات الوكالة مقدّما في دولارات.
[أنا] [فسكنسلوس] المؤسسة [كسا] [د] [بسّجم] (ممر منزل), تنظيم يتمّ عمل رياديّة مع عاهرة في المدينة رسيف, [برنمبوك]. هو يلاحظ أنّ بما أنّ بنات عادة يتلقّون قليل من مهارات قابل للتسويق, يصبح جنس الجادّة وحيد لبقاء. فسّر في محادثة هو أعطى في مطحنة واد, كاليفورنيا, [فسكنسلوس] الافتقار الخيارات هذا نساء شابّة يتلقّون. "في بلدي ال [مينيموم وج] حوالي $80 دولارات [ا] شهر. أحيانا إمرأة يستطيع حصلت $200 دولارات مع رجل أنّ يأتي على تطواف سفينة… أنت يضطرّ دفعت إيجار. أنت تتلقّى جديات. أنت تساعد أمك. كيف يستطيع أنت تركت بغاء عندما يتلقّى أنت كثير كثير مال, وبعد ذلك بقيت مع [مينيموم وج]? يعرف أكثر من هذا أطفال بشقّ النّفس كيف أن يقرأ وكتبت. يشجب "
في بنات من الليلة, [ديمنستين] ال [ترفّيك] من بنات الذي يكون أجبرت أن يعمل كعاهرة في [أمزون] منطقة, خصوصا في يلغم مدائن. هو يفسّر النظامة من دين عبودية تحت أيّ البنات يكون حافظت. أوّلا, قلت البنات من [جوب وبنينغ], عادة في مطعم أو [لونشونتّ], في مناطق بعيدة. على وصولهم, البنات يعلم هم سابقا يستدين المال لنقل, ويستطيع فقط تركت بعد يدفع هو. [إين دّيأيشن], البنات يضطرّ دفعت إيجار لغرفتهم, وغالبا يستلم عطورات وملابس من المالكة من ال [بروثل]. جدّا غالبا, يتلقّى البنات ما من تحكم على المال هم يجعلون, بما أنّ زبوناتهم يدفعون مباشرة إلى المالكة من ال [بروثل] أو [نيغت كلوب] ل "الخدمات" يرجع. أمراض, مثل ملاريا, جدّا عاديّة إلى المنطقة, وعندما يحصل البنات مريضة, ويعجز أن يعمل, هم يتلقّى [إإكسبنسس] إضافيّة مع تداوي وطعام, يجعل هو أكثر يصعب أن يدفع ال "دين" أيّ فقط يزيد.
في هذا أماكن, البنات يجرب حتّى بعيدة من أيّ أثر من حقوق الإنسانهم. على الأثر من ال [ترفّيك] من بنات, واجه [ديمنستين] [بروثل] في المدينة [إيمبرتريز] أنّ باع بنات بتول. هو يفسّر أنّ بما أنّ عذراء جديدة يصل في المدينة, يأتي رجال إلى ال [بروثل] والمزاد من البنت يتمّ. عادة, بنات من صاحب الأرض غنيّة الأحد أن يقدّم العرض [هيغست] وأن يكسب الحق أن يكون الأولى.
يصبح يهرب من هذا يعزل أماكن, أيّ جدّا غالبا يستطيع فقط كنت بلغت بطائرة أو زورق, جدّا يصعب. حافظت البنات تحت التهديد ثابتة معاملة ظالم وعنف, و, [إين مني ينستنسس], هم يجد ما من حماية من قانون مسؤولات. 1992 شجب مادة من الجريدة [فولها] [د] [سو بولو] أنّ في ال يلغم مدينة [كيو-كيو], في الدولة بارا, الشرطة كان استلم صحيفة أسبوعيّة "مساهمة" من مالكات الملهى ليليّ يحافظ يستعبد بنات. وفقا ل المادة كان الشرطة كلّيّا مدركة من الممارسات من الملهى ليليّ, ويتساوى تلقّى وثيقة يوقع بالشرطة رئيسيّة في أيّ الاسم من الملهى ليليّ مالكات والمبلغة المال يعطى ب هم كان عدّلت. هناك كان أيضا شجوب أنّ الشرطة عسكريّة, [فولّووينغ وردر] من [نيغت كلوب] مالكات, طاردوا الضحايا الذي حاول أن يهرب من آ |